- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
167

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvars son var forlofvad med konungens syster, hade
befallt, att man vid posthnset skulle hafva noga
ögonen på alla resande och söka upptäcka konungen, när
denne komme. För sådant ändamål och till yttermera
visso hade han skickat en i hessisk tjenst varande
svensk vid namn Kagg till posthuset. Denne gaf sig
verkligen i samtal med konungen och hegynte fatta
nllahanda misstankar. Düring märkte oråd. Han
började derföre bemöta den s. k. Peter Frisk med större
frihet, äo man tycktes kunna tillåta sig mot en om
också förklädd konung. På hemlig vink af Düring,
tömde Karl äfveu ett glas vin för att ytterligare
skingra Kaggs misstankar. Men just som konungen vid
arresan kommit upp på hästryggen, vände han sig om
och ropade på svenska: farväl, min kära Kagg!
Hälsa landtgrefven! Nu gissade Kagg förhållandet,
men för sent; ty höljda af stoft och dam, hade Karl
och hans följeslagare snart försvunnit ur ögonsigte.

Vägen togs nu öfver Braunschweig, Güstrow,
Triebsees och mot Stralsund, till hvars port konungen
anlände klockan ett pä natten den 11 November
Släpp oss in, ropade de båda ryttrarna, vi äro ilbud,
komna frän konungen. Vakthafvaude officeraren bad
dem vänta till morgonen; men de påstodo sig hafva
angelägna bref, som borde genast lemnas till Diiker.
Man skickade en korporal med detta budskap till
generalen. Denne väntade konungen, och liksom
anande. hvilka de ankomna ilbuden voro, befallde han dem
genast insläppas och steg sjelf upp för att undersöka
förhållandet. I sin egen husport mötte han dem båda;
Karl dock af dam och ansträngningar så vanställd, att
Düker i början icke kände honom igen. Han gal sig
dock genast tillkänna, och lemnade en handfull
duka-ter åt vägvisaren från Triebsees och sin kappa ät den
soldat, som följt honom till Düker.

Sjelf var hau af resans besvärligheter mycket
medtagen. Vägen emellan Pilest och Stralsund, som
ansågs utgöra 2S6 mil, hade konuugen tillryggalaggt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free