Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta exempel torde ers majestät böra följa och sluta
fred först med konung August; ty man kan svårligen
af honom erhålla något passande skadestånd. Om
ett sådant gåfves i sjelfva Sachsen, skulle del blifva
svårt, kanske omöjligt alt bibehålla i anseende till dess
läge inne i Tyskland samt den afund och ovilja, som
deraf föranleddes. Att fordra skadestånd pä bekostnad
af Polen låter sig ej heller göra, utan att mot samma
slat komnäi i ett krig, hvars kostnader, jemnte det
mot Sachsen och Ryssland, fäderneslandet omöjligen
mägtar bära. Mun kunde deremot taga saken pä
följande sätt; nämligen först förlikas med konung
August och med polackarna, under gemensamt
besinnande af de faror, hvarmed alla hotas af den
mögliga rysska grannstaten. Till trohets- och
säkerhels-panl borde Polen åt Sverge, men blott tills vidare,
lemna Kurland och det så kallade polska Liffland.
Sedermera skulle begge staterna gemensamt vämla sig
mot Ryssland och genom stora pä dess bekostnad
gjorda landvinningar taga sin ersättning. Hvad
Oxenstierna och de andra herrarna ämnade i sådan
händelse begära, är icke kändt, sä fraiut det ej
öfverens-stämde med andra samtidiga förslag, nämligen att frän
Peipns draga svenska gränsen igenom eller öster om
Ladoga och Onega upp till Ilvita hafvet. Oxenstierna
slutade med följande ord: jag framställer detta icke i
den förmätna tanke, alt jag kan bättre än ers
majestät bedöma nämnde föremål; utan endast till ers
majestäts pröfning och af ifver för dess bästa. Jag har
haft den lyckan att till deras välbehag tjena fyra
Sver-ges stora beherrskare. Den högsta timliga tröst, som
t denna verlden mig återstår, är min innerliga
öfver-tygelse, att dessa välmenta rader skola af min
nådigaste konung blifva med huldhet mottagna och
betraktade som de sista bevisen pä den underdänigsta trohet
och kärlek, om hvilken jag mig städse pä det högsta
beflital, och i hvilken jag skall till min sista andedrigt
framhärda. — Vi känna ej, hvad konungen häroin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
