Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omständigheten, att under första krigsåren utskrefvos
gerderna i Karls eget namn; men frän oeh med 1703
lör det mesta i rådets.
Vi vilja här lemna en ungefärlig teckning af det
satt, hvarpä förhällandet mellan rådet och konungen
uuder denna tid utvecklade sig.
Uppträdena vid kröningen och rådsherrarnas
förbigående under fredsåren ’) hade naturligtvis gjort dem
i någon mån missuöjda, eliurn man derom icke eger
närmare kännedom. Sedermera och under krigsåren
får häldaforskaren tillfälle att da och dä kasta en blick
in i deras hjertan och höra ett eller annat uppriktigare
ord från deras läppar. Redan hösten 1701 yttrade
de ovilja deröfver, att Karl icke lyssnade till deras
inånga och, som de tyckte, grundade föreställningar
om nyttan af att sluta fred med konung August. -)
Längre fram likaledes deröfver, att konungen band
deras händer så strängt, att de icke tordes på eget
bevåg vidtaga någon enda åtgerd, äfven om den varit
af högsta nöd påkallad. 3) Man visste t. ex. med
tärnlig säkerhet är 1702, att Danmark ämnade göra
ett infall i Skåne, ehuru det sedermera inställdes. Men
för att vara beredd pä försvar, lät rädet och i
synnerhet på Hans Wachtmeisters enträgna begäran skicka
till det hotade landskapet en hop troppar, innan
befallning kunnat inhämtas från Karl. som dä stod i
trakteu af Krakau. Ilan blef missnöjd och förebrådde
Wachtmeister för litet mannamod, och rådsherrarna för
mycken sjelfmyndighet, och att deras fjeskande skadat
landet och gifvit danskarna anledning att skratta at
svenskarnas räddhåga. Efter uppläsandet af ett sådant
banuebref, sade Joban Gabriel Stenbock: lydnadens
ära är den enda, som numera oss återstår. 4)
’) Se 31. 31.
5) Fr. min. br. d. 16 Nov. 1701.
3; S. st. d. 6 Juni 1703.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
