- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 24. Karl den tolftes regering. H. 4. Sverige och svenskarna under konungens frånvaro 1700-1712 /
132

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lofvat sultanen, att en svensk här, han räknade dervid
på den pommerska, skulle från norden framrycka mot
de i Poleu varande ry ssarna på samma gång, som
turkarna angrepo dem från söder. Af dessa skäl ville
Karl numera alldeles icke veta af någon neutralitet.
Müllern, Vellingk och Fabrice gjorde allt möjligt För
att hindra förkastandet; men fåfängt. Man föreslog
då, att Karl borde ännu någon tid såsom förut dölja
sina tänkesätt för alt icke onödigtvis blottställa sina
landskap för fienderna. Men numera kunde Karl ej
längre nedlåta sig till sådana försigtighetsmått. Jag
vill, sade han, icke bedraga någon menniska; ej heller
lofva, det jag icke ämnar hålla. Efter sina med
sultanen ingångna förbindelser var det honom också
omöjligt att antaga eu neutralitet, som hindrade
uppfyllandet af nyssnämnde löfte om svenskt infall i Polen.
Oen 30 November 1710 beslöt han derföre hos alla
stater högtidligen tillkännagifva sitt Förkastande af
of-lanämnde förslag. Då man hotade med den
ueutrali-tetshär, hvars vapen skulle upprätthålla lugnet i norra
Tyskland, svarade han: om någon bland våra vänner
vill hindra oss från att med värja i hand förfölja
våra orättvisa fiender, så skola vi anse också en
sådan som fiende. När man för prins Eugene berättade
dessa Karls förklaringar, sade han: vana sine viribus
i ra. ’) Karl blef häröfver mycket uppbragt; men hans
vrede var i det hänseendet verkligen vapenlös.
Der-1’öre blef ock hans svar af många begabbadt, och man
slog äfven å andra sidan stort mynt och förklarade,
att ncutralitetshären nog skulle böja hans stolta sinne.
Men Karl den tolftes sinne var ej lätt att böja; hans
krigare-förmåga ej rådlig att reta; aldramindst nn,
sedan han fätt till bundsförvandt det mägtiga turkiska
riket. Då neutralitetshären skulle i slutet af 1710
samlas, ville ingen börja med att ditsända sitt bidrag,

’) Vanmägtig är vapenlös vrede

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/24/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free