- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
11

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sida. När rädet framlade tydliga bevis pä rikeis nöd
och oförmåga, dä erkände han bådas verklighet och
intygade dem också inför konungen. Men snart
hänfördes han återigen af sin sjudande inbillningskraft
och af sina bländande förhoppningar. Då kunde han
ej längre dela rådets misströstande åsigter, ej längre
gilla dess nyktra och beräknande förslag; nämligen
att genom eftergifter köpa en nödvändig fred. Långt,
mera lockande syntes honom då striden för seger
eller hjeltedöd; — tanken, att Karl den tolfte och
hans blågula svenskar skulle antingen krossa sina
fiender eller ock sjelfva förkrossas; i båda fallen med en
ära, hvars like verldshistorien icke mägtade uppte.
Härmed sammanhängde hans afgjorda benägenhet för
en stark, nästan oinskränkt konungamagt; måhända
ett arf efter svärfaderns Bengt Oxenstiernas sednare
åsigter. Sverges konung och dennes ära var städse
målet för Stenbocks sträfvande. Om sina
ungdomsfälttåg vid Rhen skref han: då jag på fanorna såg
min konungs namn, lifvades jag att honom till heder
kämpa i det yttersta.
Stenbock delade således ej
heller deras tankar, hvilka önskade införa ett
samhällsskick, som åt undersåtrarna inrymde någon större
eller mindre del af statsmagten. Det var derföre,
som han ogillade riksmötets hopkallande 1710 och
ville i detsamma föga deltaga.

Oaktadt dessa skilda tänkesätt har dock under
åren 1710 och 1711 förhållandet mellan honom och
rådet varit mera vänskapligt än mellan honom och
konuugen. Rådets protokoll då för tiden innehålla
många uttryck af tillgifvenhet, förtroende och beundran
för Magnus Stenbock.

Man har uppgifvit Arvid Horn som en Stenbocks
ovän och förföljare. Se här de verkligheter eller
gissningar, som historien vet att derom förtälja till inemot
slutet af 1712! — Båda de utmärkta männerna voro
nästan lika gamla, Horn blott fem veckor äldre.
Stenbocks vagga stod i lyckans klaraste solsken, nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free