- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
30

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag spär c!!, dunder-år, den dubbla skott-årsdagen.

Vår Yictorimis gör vår oviin ondt i magen.

Svensk lösen menas med dc dubbla skott, kan (ro.

Ty sjunger Yicforin: ”In dulci jubiio!”

Jag spår ett fredsamt år; bvad sjuUonhundra mis c,

Den Februari dag, som nu blir månans siste,

En fred-dag fullgör nu den trogna bön, vi sändt.

”find giive vår om kon g fred och god t re ge men t!”

Beloppet af det, som samlades i Stockholm och i
hela landet, steg dels i lån dels i gåfvor (ill 398,000
da!, s. m. ingen hade knnnat i dåvarande nöd vänta
så stor summa. Att den erhölls var eu följd af
nn-dersåtrarnas längtan efter konungen och efter fred.
samt af deras tro på Stenbock och på hans löften.
Rådet förklarade högt, att utan Stenbocks kraftiga
biträde hade ingen sådan troppafsändning til! Pommern
kunnat verkställas.

Andtligen var allt i ordning, och de flesta
tropparna samlade till öfverskeppning. Stenbock tog nu
af rådet ett varmt afsked, tackade för deras oförtrutna
sorgfällighef, samt anbefallde i alla händelser hustru
och barn i deras skydd. Rådet i sitt svar lofvade,
livad han begärde, och talade i mycket berömmande
ordalag om hans nit och förtjenstér; så att allt
tycktes bära stämpeln af ömsesidig tillgifvenhet och
högaktning. Derpå tog Stenbock af Stockholms
borger-skap ett lika varmt och hjertligt afsked. Bland annat
sade han: jag vet, att jag medför musten och mer gm
af Svea rike, och att jag vägar det yttersta. Men
jag hoppas på Guds välsignelse och går dit, Ilan mig
sändt hafver.

Afskedets högtidlighet, sakens vigt. känslan af,
att denna utrustning i sjelfva verket var Sverges must
och merg, medvetandet af att hafva gjort ett sådant
oSFer, hoppet, att det i Stenbocks hand skulle lända
Ull fäderneslandets räddning: allt detta lifvade livarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free