Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenbock. Till svar iick lian emotlaga dennes
skriftliga kungörelse af följande innehåll. Jag Magnus
Stenbock m. m. gifver härmedelst tillkänna, att, sedan
hans majestäts, min aUernådigste konungs fiender
till-låtit sig lägga i aska Stade, i hertigdömet Bremen,
kan jag icke underlåta alt nu pä samma sätt och
såsom vedergällning genom eld och lågor förstora den
fiendtliga staden Altona. Om jag får höra, att
fienden, hvem han vara mä, hädanefter tillåter sig
någon härjning i konungens, min herres, stater; så
förklarar jag härmedelst i högstdensammes namn, att
jag icke skall underlåta att i våra fienders länder,
och serdeles i det danska Holslein, det samma
veder-gälla, så som jag nu låter till en början göra med
staden Altona. Skriften upplästes för de tillkallade
ombuden. Dessa uffäste sig att följande dag anskaffa
50,000 riksdaler eller ock borgen för samma stimma.
Men, sade Stenbock, hvad viljen i våga, i fall
betalning icke genast följer? — Mitt hufvud, svarade
ombudet Fliigge. Min son, genmälte Stenbock, med ditt
hufvud är jag icke betjent. Men, tiilade han. pekande
på en bredvid stående hamburgare, månne denne vill
gå i borgen för eder? Detta kunde Fliigge icke
åstadkomma, hvarföre ombuden bortvistes. Bassewitz
gjorde ännu ett försök att skaffa dem företräde; men
fåfängt; och Stenbock svarade blott: herr öfverste,
verkstäl! mina befallningar! hvarpå fältmarskalken
kastade sig i vagnen. Men Bassewitz följde efler till
vagnsdörren och sade: edei’s höggreflige excellens!
skonen staden och tagen penningar! Det kan ganska
väl medhinnas; ty ryssarna äro ännu långt borta
och hafva två floder att öfvergå. Men då Stenbock
icke svarade, tiilade Bassewitz med stolthet och
likasom i sitt och det öfriga befälets namn: hören oss
dock! Vi iiro ju de män, som för vår konungs ära
måste med eder fäkta och utgjuta vårt blod. Men
fåfängt. Stenbock kunde icke bevekas, och vagneo
rullade bort genom den olyckliga stadens mörka gator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
