- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
91

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när kouungen bief missnöjd, dristade ej Stenbock
försvara, bvad hau efter bästa öfvertygelse tänkt ocb
gjort. Och när Karls förslag misslyckades, vågade
ej Stenbock uttala den sanningen, att orsaken låg i
förslagens egen äfventyrlighet eller omöjlighet; utan
anklagade i stället andra och i synnerhet det .af
konungen redan förut illa ansedda rådet.

Men, såsom vi förut anmärkt, äfven rådsherrarna
ledo af samma svaghet; i synnerhet efter de
skrapor, med bvilka konungen 1711 och 1712 agat deras
motsträfvighet. Säkert är, att de flesta bland dem
inom sig gerna sågo Stanislai afsägelseförslag, tåget
till Mecklenburg och det derstädes ingångna
stille-ståndet. Men de visste ock, att Karl var missnöjd,
och mycket missnöjd med alla tre åtgerderna.
Ovästa, genom de stränga bannebrefren, vågade
fördenskull ej heller dessa herrar att numera öppet erkänna
och försvara nämnde sin öfvertygelse. Ungefär pä
samma sätt som Stenbock, sökte också de att mot
konungens misshag förskansa sig bakom uågra här
och der i rådsprotokollerna insatta ord och
betänkandeo; ena gången, att man framför allt borde lyda
konungens föreskrifter; en annan gång, att man borde
lemna Stenbock fria händer; en tredje gång, att man
ogillade, det hau vågat mot konungens befalluing gå
till Mecklenburg och afsluta stilleståndet, m. m. Så
djupt hade Karl den elftes envälde och Karl den
tolftes oböjliga vilja nedkufvat modet hos till och med
sådana män som Fabian Wrede, Arvid florn och
Magnus Stenbock.

Emellertid råkade båda parterna härigenom i en
falsk ställning, så väl till konungen som till
hvarandra.

Först till konungen. Genom ett låtsadt
instämmande i haus åsigter, sökte hvardera sidan vinna nåd
inför hans ögon. Men dessa ögon voro skarpa ocb
genomskådade snart och fullständigt både den ena ocb
andra. Följden blef. att Karl vände sin välvilja och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free