Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtlydnad af konungens föreskrifter icke fått följa dessa
Stenbocks råd; härom nämndes icke ett ord. Än
mindre kunde eller ville Stenbock erkänna, hvad han då
måhända begynte inse, nämligen, att hela företaget
var i sig sjelft ett ytterst djerft vågstycke, hvilket,
enligt hvad rådet föresagt, näppeligen kunde-lyckas.
Stenbock yttrade i stället, att man af missgunst, och
afund offrade oskyldigt blod och blottställde riket för
neslig undergång. Härulinnan, tilläde haD, är jag
ingalunda vållande. Men för Guds och min konungs
dom skall den ställas, som ej ment sin konung så väl
som jag, utan föraktat faran och med afund
betraktat och som onyttiga förkastat mina helsosamma råd
och påminnelser. Med denna försäkran öfverlemnar
jag mig och mitt rykte i kongl. majestäts och alla
redliga svenska landsmäns omdöme och försvar mot
de illviljare, som kanske glädja sig ål konungens,
fäderneslandets och min olycka. och som derföre med
flit utmålat svårigheten all samla penningar och
utrusta flottan såsom helt och hållet oöfvervinnerlig:
ehuru jag med Guds nåd och kongl. majestäts trogna
undersåtares ömhet förmått bringa saken till
verkställighet. Så bitter och mördande var Stenbocks
anklagelse, visserligen uttalad i allmänna ordalag; men
sä ställd, att läsaren lockades lämpa den på
regeringen i Stockholm.
Denna regering bestod af sådana män, som
Fabian Wrede, Arvid Horn, Karl och Nils Gyllenstierna,
samt de konungska herrarna Tessin och Gustaf
Crou-hielm, m. fl. Hafva de månne förtjenat sådana
beskyllningar? Vi tro det icke. Att Nils Gyllenstierna hyst
ovilja mot Stenbock och äfven motarbetat några hans
planer, det tyckes vara säkert; men icke, att detta
sednare skedde mot bättre vetande och af illvilja.
Gyllenstiernas åsigt blef ju af utgången bekräftad?
Mot Arvid Horn yttrades ock dylika misstankar. Men
nr den tidens handlingar har för desamma ej ringaste
bevis blifvit framlaggdt. Tvärtom beflnnes, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
