- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
107

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta föreföll medan Karl låg i Turkiet och under
inflytande af Fabrice.

Man hoppades, att konungen, hemkommen och
bättre upplyst, skulle med större drift arbeta på
Stenbocks befrielse. Karl yttrade då ock flere gånger en
sådan sin lifliga åstundan, och sade sig vilja för dess
uppfyllande offra mycket. Men det blef ingen
befrielse af. Åtskilliga andra drag tycktes ådagalägga,
att välviljan för Stenbock icke var så serdeles liflig.
Rehnskiölds utvexling mot Trubetskoi blef beslutad;
men icke Stenbocks. Sistnämnde herre ansåg Nils
Gyllenstierna som en bland sina svåraste ovänner.
Denne Gyllenstierna blef dock i Januari 1714 af Karl
och under höga loford utnämnd till högste
befälhafvare i Skåne, i Stenbocks Skåne; och efter
hemkomsten visade Karl samme Gyllenstierna mycken ynnest.
Under hela hösten 1716 uppehöll sig Karl i södra
Skåne, der han hvarje dag kunde se tornen af
Köpenhamn, hvaruti den af sjuklighet lidande Stenbock
försmägtade i ett svårt och nesligt fängelse. Vi
känna intet bevis på, att Karl under hela denna tid
har på något kraftigare sätt ådagalaggt sitt deltagande
för den olycklige. I utkasten till testamentet förebrår
sig Stenbock att hafva tjenat sin konung trognare, an
sin Gud
.

Fångens belägenhet blef under tiden mer och mer
sorglig. Hans begge svåra sjukdomar förvärrades, så
att han till slut måste nyttja kryckor och kunde endast
på detta sätt och med svårighet röra sig från stället.
Blott två tjenare hade fått följa med till fängelset.
En bland dem ledsnade, blef olydig, otidig; och när
Stenbock hotade med straff, hotade han tillbaka.
Slutligen lyckades dock Stenbock blifva honom qvitt.
Fängelsets lidanden och sorger ökades emellertid
genom underrättelserna utifrån, hvilka alla och oupphörligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free