- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
112

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta försöktes ej; men genom sändebudet Jacksou
lät Eugland hos svenska regeringen i Stockholm
till-kännagifva si» önskan att medla förlikning.
Rådsherrarnas öfverläggning i ämnet har sin märkvärdighet.
De vågade ej mer att som förut öppet tala mot Karls
äsigter; utan sade sig frukta, alt den föreslagna
freden skulle af skrämma turken från att lyssna till Karls
krig suppmaning ; de hade ej heller någon konungens
fullmagi; kände icke tillräckligt hans vilja; och, hvad
de derorn visste, kunde snarare tjena alt afskrämma
från än uppmuntra till ifrågavarande underhandling.
Man uppläste nämligen omigeu ur Karls bref af den

3 Februari 1711 följande ord. att ingen redlig
fosterlandsvän kan vilja afstä något stycke lund, huru ock
omständigheterna nu eller i framtiden ma blifva ; ty
sådant vore att köpa en neslig fred. Karl hade pä
samma gång och äfven sedermera förbjudit rådet
inlåta sig i någon dylik underhandling. Men, sade Karl
Gyllenstierna. öfveraUt i staden talar man om, huru
land, •och rike blifva alldeles förderfvade, om ej
Jacksons förslag antages. Horn: hela; verlden vet, att vi
här i rådet vilja hafva fred. Konungen vill det ock:
men med villkor, som jag fruktar vara omöjliga att
genomdrijm. Karl Gyllenstierna och Fersen ansågo
rådet icke hafva laglig magt att börja den ifrågasatta
underhandlingen. Horn likaledes. England, sade han.
har hört falas om vår önskan att sammankalla
riksdag. Det gillar åtgerden och hoppas, all ständerna
skola bemyndiga rådet att i konungens ställe af sluta
fred. Men jag har visat England olagligheten af en
sådan magtinkraktning, och alt vi äro pligtige stånda
konungens bud. Nils Gyllenstierna biföll; ty, sade han,
ständerna äro kallade att gripa konungen under
armarna, icke att gripa in uti hans magt. Åter och
vid tanken på rikets nöd och fara svigtade tålamodet
och lydnaden, och man tycktes vilja öppna någon
slags underhandling. Men Horn sade: vår enda
myndighe! består uti att lyda, hvad vår konung befallt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free