- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
132

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

före, atl in ej afsiitla Lybecker. Saken uppsköts dock.
emedan Ilorn och Nils Gyllenstierna voro borta. Men
några dagar derefter komrno älven dessa herrar
tillstädes och röstade liksom flertalet för Lybeckers
af-skedande, livanned denne tycktes sjelf vara nöjd. Man
öfvertalade, dock med mycken möda. Fersen atl i
stället åtaga sig befälel. ’) Men denne fruktade Karls
missnöje. Först bad lian genom Müllern konungen
om förlåtelse för sin djerfhet att mottaga befälet;2)
men greps strax derefter af sa häftig oro, att han
al-sade sig uppdraget. Nu skulle en annan väljas.
Rådet vägde mellan Lievven och Taube. Taube utsågs;
men äfven denue oroades vid tanken på Karls
missnöje och sökte alla möjliga svepskäl att draga sig
undan, och det blef slutligen den i Finnland
qvarlem-nade generalmajor Armfelt, som fick mottaga
öfver-befälel.

För sammanhangets skull vilja vi dock nu genast
och till deras slut följa Lybecker och hans rättegång.
I spetsen för anklagarne stod biskop Gezelius.
Tvisten dem emellan blef ganska het; men Lybecker
åberopade konungens bestämda förbållningsbref och
kunde ej heller om något förräderi öfverbevisas.
Armfelt fog honom ock i försvar, och den olyckliga
utgången af denne sednares egna försök att bekämpa
ryssarna blef en slags ursäkt för Lybeckers
overksamhet. Sistnämnde herre vardt också slutligen af
rådet frikänd. Då fordrade han upprättelse af
biskopen, och 1111 följde en ny rättegång, bittrare än
den förra. Den fortgick ännu, när Karl återkom till
Sverge. Då nedsattes till sakens utredande en
ser-skild nämnd. Lybecker skyddades af gunstlingen Feif,3)

’) Rådsprot. d. 27 Aug. och 3 Sept. 1743.

2) Riks ar k. Miillerns brefvexling. Fersen till Müllern d.

40 Sept. 4743.

s) Fr. min. b r. d. 17 Mars 4 747.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free