- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
136

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sikarnas högra sida ‘»lottad och de fiendtllga
dragonerna kastade sig i ryggen på en hopa der uppställda
bönder. Dessa råkade snart i oordning och togo till
Rykten. Svenska fotfolket blef nu från nästan alla
sidor omringadt. Arinfelt gjorde allt möjligt lör att.
upprätthålla striden. Mitt hjerta vill än i denna day
brista, säger berättaren, när jag tänker pä, huru
generalmajoren red under bevekliga tal fram, och
tillbaka ; och hur folket med otrolig frimodighet lofvade
strida i döden och dessemellan, rid åsynen af
fiendens stora myckenhet, kastade sig med tårar i ögonen
på knä och, bad Gud om hjelp, och sedan kämpade
till sista andedräglen. Der såg jag då tiggande död
mången /inne, som ännu i den stelnade handen
fast-höll det gevär, hvars bajonett satt (¡rar i kroppen på
en likaledes fallen fiende. Högar af lik hopades
bredvid hvarandra, så alt man mångenstädes endast med
möda kunde taga sig fram. Största delen af
fotfolkets öfverbefäl stupade och nästan likaså vid en del
af venstra flygelns rytteri. Slutligen måste
svenskarna. öfvermannade, draga sig tillbaka. Arinfelt, nära
nog den siste på platsen, höll på att blifva tagen af
en ryssk kapten och kunde endast med värjan i hand

rysskt anfall i ryggen bortskrämd, livilken omständighet
både af Armfelt och andra anföres som en bland
orsakerna Ull nederlaget. Man linner ock, att dagarna efter
slaget har Armfelt med De la Barre hållit
öfverläggnin-«ar, som det tyckes, ulan alla tecken lill ovanskap.
(Uppsala. Sparreska saml.) Någon krigsrätt eller
annan undersökning öfver De la Barres uppförande tyckes
ej heller halva varit salt i fråga. Tvärtom blef han ett
par år derefter af Karl utnämnd lill general-löjtnant och
iörordnad att med Armfelt 1718 deltaga i tågel mot
Trondhjem, och drottning Ulrika Eleonora begärde 1719
«nderstöd både åt honom och Armfelt. Detta allt hade
val icke gerna varit möjligt, om De la Barre uppfört sig
så alldeles tro- eller ätminstono mod- och hufvudlöst,
som man vanligen pästår. Framtida och mer enskilda
forskningar torde upplysa rätta förhållandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free