- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
146

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konungen var lefvande eller dud. Många önskade det
sednare; !) ty, säga somliga berättare, de vilja på
sådant sätt slippa undan den redogörelse, han eljest
skulle vid hemkomsten af dem fordra. — Nej! sade
andra, men de vilja genom hans död fä fri hand att
sluta fred och frälsa fäderneslandet. Kort härefter
anlände nästan på en gång bekräftelse om
kalabali-ken, samt underrättelser om, att Stenbock gifvit sig
tillfånga, att Armfelt brännt Helsingfors, och att
Ly-becker dragit sig tillbaka och lemnat ryssarna öppen
väg till Abo. Hvem kan måla svenskarnas oro och
sorg vid den samtidiga förlusten af deras mest
älskade fältherre, deras sista här och snart ock af
Finnland, deras sista förmur mot öster? och
slutligen och allra mest öfver kalabaliken med dess
besynnerligheter och följder? Konungen, i stället för att
komma hem till fäderneslandets hjélp, hade blifvit förd
än längre bort och i fångenskap; ingen kunde säga,
om, när eller hur han skulle återkomma. T Uppland
och serdeles i Stockholm befarade man ock ett snart
besök af de fruktade moskowiterna. Till
hufvudsta-dens skydd tillkallades några regementer.
Borgerska-pet begynte öfva sig i vapen, och man ville, att
hof-vet skulle, i händelse af en ryssk landstigning, flytta
undan till Westergötland. Folket var förtviiladt öfver
skatterna, nederlagen, farorna. Och i sanning! Sverge
tycktes sväfva i en icke mindre fara än den att
försvinna ur de sjelfständiga staternas antal.

Hvems var skulden ? är en fråga, som redan den
tiden ofta och vid hvarje större olycka upprepades, och
som i vår berättelse om samma tid måste likaledes
gång på gång förekomma Många trodde ännu, att felet
låg ! os rådsherrarna, och att dessa af ovilja,
afund-sjuka och egennyttiga beräkningar laggt hinder i vägen
för konungens och Stenbocks afsigter, utmålat nöden

*) Fr. min. br. d. 18 Maj 1713, och Relaf. de l’eta’t
présent de la Suède ’1718.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free