- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
147

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

större, än den var, och med flit lemnat ohjelpta.
ko-nnngen i Tnrkiet, Stenbock i Tyskland och Lybecker i
Finnland; och man påstod omigen, att rådsberrarna
sjelfva behållit mnsten af de dryga gerder, landet måst
ntbetala. Männen af sådana tankar förbannade rådet,
och ropade högt: Gud välsigne konungen och grefve
Stenbock! ty af dessa, och blott af dessa, hoppades
de landets räddning. Och de icke blott hoppades; ntan
de trodde, de förtröstade. Del är omöjligt, sade de,
att den gode Guden kan helt och hållet öfcergifva en
furste, så from i sin andakt, sä tålig i sin olycka, sä
ihärdig i sina ädla tänkesätt och så ren i hela sin
lefnad. Efter slätad pröfning, mente de, skulle Gnd
återföra houom till fäderneslandet, och med honom
segern, friden, sällheten. En skald uttalade dessa
förhoppningar i följande ursprungligen tyska dikt.

Kom, store kung, kom hem! Sä ropa stad och land.

Kom, prins! och rädda snart det hårdt betryckta norden.

Kom, hjelte! rädda oss från ryssarna och morden.

Hvi dröjer längre du vid hedna-flodens strand?

För museimännen är ett löfte intet band.

Och deras vänskap blott består i tomma orden.

Ack! skynda bort från dem till fosterländska jorden!

Oss felas icke mod, blott hjeltekungens hand.

Välsignelse och fröjd med dig till Sverge följa;

Och hastigt sjunker då den olycksflodens bölja,

Som öfversvämmat oss, när du långt borta var.

Hur ryslig anblick ock vårt fosterland nu gifver;

Det från en öcken till ett Gosen ombett blifver.

Så snart sin store kimg det uti famnen har.

Också allmogen vidhöll ännu sin gamla öfvertygelse
och konnngakärlek. Det är omöjligt, ropade de
omigen, det är omöjligt, att konungen skulle dröja fyra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free