- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
192

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.samt fäderneslandets och konungens välfärd bjuda oss
söka räddning. Om prinsessan, rädet och ständerna
derom samsätta sig, en för alla och alla för en, så
torde vi kanna det ömkliga målet hinna. Erkebiskop
Spegel begärde åt sitt stånd tid att betänka det
vig-tiga förslaget; men de närvarande presterna
förklarade, att de instämde i, hvad Ilylléen yttrat. Adeln
hade väl icke ännu på riddarhuset öfverlaggt saken:
men dess i utskottet varande medlemmar tyckte
Hyl-téen hafva talat väl. De Geer sade:.

iXul/a salus bello; pacem te poscimus om nes; ’j

hvarjemnte han föreslog att lemna rikets tyska
fästningar i förvar hos de neutrala magierna; ungefär
enligt den af Karl förkastade neutraliteten eller
Stet-tiner-seqvestern. Dessa tänkesätt fogo mer och mer
fart. Några dagar derefter sade Swedberg i hemliga
utskottet: vi äro skyldiga Gud, fädernesland, hustru
och barn alt göra /red och frälsa oss från trä/dom
och kältersk öfverhel.2) —• Ja! ropades öfverallt. fred!
fred! Allt annat, vi bjuda till, är fåfängt. 17 vilja
i fredsunderhandlingen stå tillsammans som en man
och ej åtskiljas förr, än vi fått fred. Bondeståndet
förklarade envist, att det ej ville till öfverläggning
företaga något ämne. förr än man fått slut på kriget.

Rådet insåg ganska väl, hvad ej heller kunde
undfalla de llesta bland ständerna; nämligen, att en
fred, afslulad ulan konungens vetskap och mot hans
vilja, inuebure ett uppror, och skulle kanske medföra
ett inbördes krig. Huru rådet ville en sådau
ytterlighet undvika, är redan berättadt; likaså skälen. Men
många bland dessa sednare voro af art att i då
varande omständigheter ej kunna öppet uttalas. Rådel

*) Ingen sällhet i krig! Fred! Fred! dig onska vi
alla.

2) Nämligen.tsarens, som var af grekiska bekännelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/25/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free