- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
203

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omtalade betänkandet. Creutz frågade först, om ej
nya bref från konungen anländt. Rådet nekade.
Creutz tillkännagaf då, att ständerna beslutat stanna
q var för att kunna något ti/l landets frälsning
uträtta, hvarpå lian framräckte betänkandet. Horn gjorde
vid detsamma llere anmärkningar ocli rådde ständerna
att fara varliga fram och icke störta utför branten
utan gä omkring, tills man komme pä slät mark.
Meu Molin, Swedberg ocli flere andra pUstodo, att
riket var i så trängande nöd, att det måste utan
ringaste nppskof räddas; ocli Creutz ocli tiil och med
Hamilton ville, att freden skulle genom prinsessan,
rådet och ständerna afslutas. Horu sade: Gud bevare
oss! En fred ulan konungens bifall skulle medföra
svära följder. Axel Banér, en hederlig och lugu herre,
genmälte: ständerna hafva ej heller tillgripit denna
åtgerd förr, än den svåraste ytterlighet tvungit dem
dertill. Men nu är snart hela Finnland förloradt,
och fienden står för dörrarna. Vi kunna ej dröja
längre. Om prinsessan, rådet och ständerna äro
eniga, så skola nog utrikes magter söka skaffa oss fred.
Ilainilion tilläde: ständerna haj va hört, att konungen
afslagit Österrikes anbud om fredsmcdling. De tro
derföre, att konungen icke vill hafva någon fred.
Horn: konungen afslog saken derföre, ull man ej ville
bland fredsmedlarne inlaga hans bundsförvandter.
Men, i sanning! om också fienden skulle förhärja alli
det, jag eger, och göra mig sä olycklig, som möjligt;
sä vet jag dock ej bättre råd, än att söka försvara
sig, till dess konungen sjelf slutar fred. Krook, en
bland riksdagspresterna, sade: jag betygar inför Gud,
att i min socken finnas ej tvä bönder, som hafva
sädeskorn (ill våren, och att de alla ropa till himlen
efter fred och likaså efter hämnd öfver dem, som
freden hindra. Horn sökte öfvertala till tålamod; meu
förgäfves. Efter samtalets slut höll rådet en
öfver-liiggning så hemlig, att dervid intet protokoll fördes.
Dagen derpå var åter ett sammanträde. Ständerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free