- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
207

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Presterna delade i allmänhet och gillade slutligen
bor-gerskapets åsigler, dock genom Swedberg och Moliu
något mer lutande till adeln och bönderna.

De tvä sistnämnda standen ville deremot alldeles
icke gifva vika. Gustaf Lewenhaupt lät fördenskull på
riddarhuset framlägga en lista, delad i två spalter, och
på hvilken hvar och en skulle anteckna sig och sin
mening, antingen han ville bedja prinsessan öfvertaga
re-gentskapet, eller ej. Afsigten var, att den gemensamma
ansvarigheten skulle ingifva riksdagsmännerna mod att,
oaktadi konungens befarade missnöje, uttala sina
önskningar för prinsessan. Blott en enda person, grefve
Gustaf Bonde, förklarade sig icke kunna utan
konungens samtycke bifalla någon förändring i regeringen.
På andra sidan deremot antecknade sig bland 235
närvarande riddarhusmedlemmar ett antal af 137,
såsom de der ville, att prinsessan skulle tillträda
styrelsen. Bland dessa märkas nästan alla den tidens
anseddare vetenskapsmän och konstnärer; t. ex.
Bren-ner, Hjärne, Karlsten, Keder, Lejonmarck, Peringskiöld,
Sparfvenfeldt, och likaså en stor skara krigare.
Generalmajor Palmqvist, efterföljd af flere andra, tilläde
vid sitt namn det villkor, om prinsessan och rådet
ansåge saken nyttig och löjlig. Karl Gustaf
Ceder-hielm skref följande beryktade ord: att anmoda
hennes höghet nekar jag intet är det nyttigt för oss och
henne. Man finner, att, om skiljetecknet sättes före
ordet intet, är rösten nekande; sättes det efter, är
den jakande. Men Cederhielm låtsade skrifva i stor
brådska och satte der icke uågot skiljetecken, utan
gick genast bort från den tvetydiga anteckningen.
Bland de många underskrifterna må ock anmärkas
Karls skyddling Lybecker och smickrare Olof
Gyllenborg, hvilka nu i farans stund röstade för prinsessan.
— Bönderna, som i allmänhet tätt slöto sig till adeln,
fingo knappt höra talas om listan, förr än de begärde
att fä densamma nnderskrifva, hvilket ock flere bland
dem gjorde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free