- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
209

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

magt och myndighet. Hennes konglig höghet och vi
här i rådet torde pä sådant sätt fä drygt ansvara
vår efterlåtenhet att icke haj va, enligt hans majestäts
befallning, genast upplöst riksdagen. Om vid detta
ständernas uppförande vi längre tege stilla, skulle
ingen konung i verlden oss sådant förlåta. Jag för
min del yrkar, att de oroliga måtte genast hit
uppkallas samt allvarligen tilltalas, och att ständerna
der-efter fä tillsägelse att åtskiljas. Rådet biföll enhälligt,
hvarpå prinsessan sade: vi måste dock se till, att de
blifva med mildhet afskcdade. Horn talade åter om
de oanständiga förslag, som voro ä färde. Tessin
menade, att, när de oroliga skulle i rådet förekallas
och tillrättavisas, borde prinsessan vara tillstädes; ty
de kunde eljest tro, alt hon gynnade deras och
ogillade rådets åsigter. Horn instämde och anhöll, att
prinsessan skulle vara så nådig och säga de
uppkallade, att hon icke ämnade samtycka till deras oskäliga
fordringar. Prinsessan svarade: jag har ej förberedt
mig till ett sådant samtal; har ej heller förut
öfver-varil dylika samman/träden och vill derföre betänka
mig. Tessin och Cronhielm, som dernäst fingo ordet,
svarade iDgen ting på hennes invändningar. Men då
tog Horu bladet från munnen och sade: när ständerna
framkomma med förslag, som öro så rakt stridande
mot hans majestäts magt och myndighet, då behöfver
väl ers konglig höghet ingen betänketid; och
Crou-hielm tilläde nu: ers konglig höghet, som närmsla
arf-vingen till riket, lär ej tillåta ständerna göra mot
konungens befallning. Prinsessan sade: jag bör ej
tilllåta något sådant. Horn fortfor: finge deras vilja
framgång, sä blefve del en ständernas inkräklning pä
konungamaglen. — Till en sådan, sade Falkenberg,
hafva de så mycket mindre rätt, som de ej längesedan
samtyckt Ull enväldet. Tessin tilläde: vårt tålamod
med dem har redan gått allt för långt. Vi skulle
aldrig kunna försvara ett längre stillatigande. Nils
Fryxells Ber. XXV. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free