- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
212

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fången eller afsatt, kan betagas sitt välde på sådant
sätt, som i föreslagit? Då Lejonmarck sade: att hans
betänkande inlemnades efter en andäktig bön till den
Helige Anda; svarade Horn: det betänkandet kom visst
icke från den Helige Anda; ty han är ordningens
anda och vill ej främja någon olydnad. Till den
tredje bland dem yttrade Horn: jag anser eder
Krusbiörn visserligen vara en god soldat; men också en
ganska slät statsman. Lewenhaupt sökte med någon
käckbet försvara sig; men Horn qväste bonom snart
och sade: när i sä träten emot här uppe i rådet,
livad skolen i dä icke göra der nere pä riddarhuset?
Så, angripna af rådet ocb öfvergifna af prinsessan,
måhända ock skrämda genom orden om konungeus
tillämnade hemresa, föllo alla de anklagade undan.
Crentz ursäktade sig med sin goda, om än vilseledda
afsigt; Lewenhaupt lika så, tilläggande: jag har aldrig
härom samtalat med andra, än sådana, som varit
lika tokota som jag. Lejonmarck påstod, att
sjuklig-het och magplågor hindrat honom från att tillräckligt
utveckla sina åsigter, ocb Krusbiörn, som Horn
kallade »en slät statsman», svarade med att erkänna och
beklaga, det han för bittida blifvit tagen från boken.
Alla betygade sin goda afsigt, och att de icke vetat
något om konungens bref mot riksdagen. (?) Efter ny
varning fingo de taga afträde. Derpå frågade Horn,
om icke det, han talat, vore enligt med hennes
kong-lig höghets och rådets önskningar; hvilket enhälligt
bejakades.

Sedermera blefvo bönderna inkallade ocb af Horn
likaledes allvarligen bannade. Prinsessan tilläde: i

dannemän viljen väl icke genom denna sak bereda
min olycka? Allmogen bad Gud bevara sig från
att företaga något mot hennes konglig höghet. Horn
inföll då: så kärt eder är, att undvika henries
konglig höghets onåd och värt missnöje här i rådet,
måsten i öfvergifva dessa vådliga förslag och i stället
söka värja riket och skaffa det en god fred. Aren i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free