- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 25. Karl den tolftes regering. H. 5. Magnus Stenbocks sista fälttåg, fångenskap och död samt Sverge och svenskarna under konungens frånvaro 1713-1714. /
236

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oeniga; ständerna missnöjda; nndersåtrarna fattiga,
utsngna; fienderna öfverlägsna, fäi-diga att taga det.
som återstår. Härtill kommer ett gift, än mera
farligt. Konungens uppförande bar bragt till förtviflan
en del af dem, åt bvilka han anförtrott styrelseverket.
Obeveklig vid alla deras föreställningar, fordrar han
omöjligheter och fäster intet afseende vid
tidsomstäu-digheterna. Kanhända ock, att det är af samvetsagg,
som några önska en fullkomlig statshvälfning och
ombyte af herrskare. Tsaren har ock sökt till uppror
locka folket genom ett till riksdagen ställdt bref, som
han låtit sprida kring landet. Euda räddningsmedlet
är fred, och Horn gör allt möjligt för aft med
Frankrikes och Preussens hjelp en sådan vinna.

Den 19 Maj. Tessiu har berättat mig. huru
rådet haft en förtviflad strid mot ständerna, hvilka,
uppeggade af sin längtan efter fred, velat drifva sakerna
till en ytterlighet, som varit stridande mot den
vördnad och trohet, de äro konungen skyldiga.

Den 26 Maj. Hertigen af Mecklenburg har velat
som pant besätta och åt svenskarna till freden bevara
Wismar. Velliugk har förordat, men konungen
afsla-git anbudet. Oakfadt rådets och ständernas bref samt
Lieweus samtal, bar han icke velat lyssna hvartec
till Vellingks fredsförslag eller till något annat. Man
tror, att konung August lofvat turkarna en betydlig
summa, om de utlemnade svenska konungen. Här
berättas, huru konung Stanislaus låtit omigen för
svenska konungen tillkännagifva sin afsigt att gå i kloster
för att icke längre vara en orsak till Sverges och
Polens olyckor; men att Karl omigen svarat: nåväl!
orn konung Stanislaus nödvändigt vill nedlägga den
krona, jag salt på hans hufvud; så får jag väl tänka
pä någon annan konung åt Polen. Af allt detta
sln-tar regeringen till ett konungens oryggliga beslut, att
för sin stolthets ’) skull uppoffra både rike och un-

’) Point d’honneur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:46 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/25/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free