- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 26. Karl den tolftes historia. H. 6. Vistelsen i Stralsund samt in- och utrikes ärenderna /
142

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANDTVERK OCH FABRIKER

ledo i)ä samma sätt och af sararaa orsaker som
handeln. Konungen vidhöll nämligen också härntinnan sin
faders grundsatser. Tegel- och repslagare,
kalkbrän-nare m. fl. blefvo ej sällan förbndna att ät annan
köpare sälja sina tillverkningar, innan kronan fått sitt
behof fylldt; såsverk fingo ej anläggas, om de kunde
förstöra skogen för bruksegrarna; dessa sednare iingo
ej åt utländningen sälja sitt jern, förr än de erbjndit
det ät stapelstads-borgaren, o. s. v. Då
tobaks-spiu-nare vägrade att på kredit lemna sin vara åt hären,
hotades de med privilegiernas förlust.

Handtverkrarna råkade också mer och mer i
trångmål. Pest och ulskrifuingar ’) borttogo
arbetar-ne, gerder penningarna, kaperier och handelstvång
råvarorna. Det blef omöjligt sälja till samma pris, som
förut. Men nu klagade allmänheten öfver höjda
varuvärden och lefnadskostnader. Karl utfärdade då en
förordning, som, vid straff af privilegiernas förlust,
bestämde de priser, för Ii vilka slagtare, bagare,
skräddare och skomakare m. il. skulle afyttra sina varor.
Deu kunde ej efterlefvas; ty alla ofvan uppräknade
olägenheter fortforo och växte, och dessutom infördes
nödmynten, hvilka än mer uppjagade priserna. Antalet
af handtverkare aftog slutligen så, att deras arbeten
ej mer kunde motsvara allmänhetens bchof, och en
mängd tillverkningar måste köpas från ullandet. Den
sedermera mycket ryktbare Alströmer erböd väl 1715
sitt biträde till näringarnas upphjelpande; men
konungen tyckes ej bafva fästat sig vid de gjorda
förslagen. För att afhjelpa bristen pä arbete och arbetare,
tillgrep han under sitt sista lefnadsår ilere nya
utvägar. Den ena var att förbjuda Frimåndagar och
befalla, att hvar gesäil, som en måndag fanns på krog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/26/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free