- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 26. Karl den tolftes historia. H. 6. Vistelsen i Stralsund samt in- och utrikes ärenderna /
177

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ocii betydligraste liar Karl den tolfte påbjudit af egen
maktfullkomlighet och nian ständernas hörande. I
första knngörelsen om en sådan, eller I den af 1699,
nämndes icke ett oid om något ständernas bifall.
Karl tog för afgjordt, att något sådant aldrig borde
komma i fråga, utan att han. som enväldig
arf-konung, egde till nya skattepåbud en alldeles
oinskränkt magi. ’) Men efter några år växte nöden
och missnöjet. Då vidtogos härntinnan tvä
märkvärdiga åtgerder. Den ena var. att de nya gerderna,
hvilka hittills varit påbjudna i konungens namn, bléfvo
efter 1703 och intill 1715 för (let mesta påbjudna i
rådets. -) Den andra var, att man sökte ät de
godtyckliga skattepåbuden gifvå ett sken af laglighet.
såsom skalle konungen varit af ständerna dertill
bemyndigad. Se här de trådar, af hvilka täckemanteln
hop-virkades. Vid riksdagen 1686 gafvo adel. prester och
borgare, bönderna mera villkorligt, följande löfte: om
krig framdeles infaller och konglig majestät dä icke
kan kalla’ sina ständer tillsammans, så böra vi icke
desto mindre finnas villiga och redebogna att utgöra
bevillningar för tvänne krigsår. Tydligen gällde
med-gifvandet blott för tillfället, — blott för Karl den
elfte, — blott för tvänne år — och blott för den
händelse, att konungen icke kunde sammankalla ständerna.
Ar 1689 blef detta medgifvande ntvidgadt. Ständerna
lofvade, alt, i händelse af infallande krig och behof,
skulle Karl den elfte ega rättighet att upplåna så stora
summor, som behöfdes, så länge kriget varade;
hvilket lån ständerna lofvade sedermera betala, när fred
erhölles. Detta upprepades äfven 169.3. Alla tre
löftena voro uttryck af folkets förtroende för den
fred-älskande och sparsamme Karl den elfte; men alldeles

’) Se B«. 228—231.
’ä) Se £-*. 47.

Fryxrll» Her. XX VI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/26/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free