- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 26. Karl den tolftes historia. H. 6. Vistelsen i Stralsund samt in- och utrikes ärenderna /
187

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Körningens återkomst till Stralsund lifvade för ett
ögonblick svenskarnas mod ocb tillgifvenhet. Men när
landet i stället för fred fick två uya fiender, ocli när
konungen först dröjde ett helt år i Pommern och
sedermera, hemkommen till Sverge, ingen gång på tre
års tid besökte sin hufvndstad. icke slöt fred med
någon bland sina fiender, utan pålade folket de
förfärligaste bördor af skatter, nödmynt och utskrifningar;

— då utbildade sig hos alla samhällsklasser den djupt
nedslagna sinnesstämning, som under Karis tre sista
år herrskade i Sverge, och som utgjorde femte och
sista skedet.

Mot dessa missnöjen och anledningar till
missnöjen kämpade länge och mägtigt folkets känsla för
kraft och krigsära, för konung och fosterland och
serskildt för sin dåvarande konungs många utmärkta
egenskaper. Oaktadt alla försakelser och lidanden,
kunde svensken ej annat än känna stolthet och glädje
öfver de underbara segrar, genom h vil ka Karl
förherr-ligade sig sjvlf och sina undersåfare. Hela Europas
högljudda lofsånger till hans och till svenskarnas ära
iuåste högeligen smickra också dessa sednare. Sjelfva
besynnerligheterna gjorde sitt till. De voro nämligen
så egna, så storartade, att mången kände sig stoit
öfver att hafva dellagit i eller bidragit till bragder,
som måste blifva föremål för alla folks och tiders
häpnad eller beundran. Härtill kom hos många, ja
hos mängden, den länge underhållna öfvertygelsen om,
att det var fienderna och deras oförsonlighel och
obilliga anspråk, som hindrade freden. Mot dessa
orättvisa grannar kände sig svensken så villig som pliglig
att i lif och död understödja sin tappre, sin oskyldigt
angripne och förföljde konung. — Och slutligen, om
det också vore denne konung, han och ingen annan,
som störtade riket i elände, så blef detla af många
ansedt som en Guds skickelse, en af honom pålaggd
pröfniug eller bestraffning, den man borde, icke
egen-mägtigt undvika, utan ödmjukt underkasta sig. An-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/26/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free