- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 27. Karl den tolftes regering. H. 7. Karl den tolfte och hans samtida /
5

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Målliden infogs sednare på dagen. Sådan Konungen
hom från ridten, neddammad, öfverstänkt eller
genomvåt, inträdde lian i matsalen, böjde bnfvadet till en kort
bön, intog sin plats, åt, leg ocli såg ned i tallriken,
Ulls inom en fjerdedels- eller lialf timme allt var
slu-tadt; hvarefter drabanterna flngo sätta sig ned och
förtära återstoden. Bordskärlen voro i början af silfver,
sedermera af zink och på slutet af Polhems jernbleck.
Under iltåget åt konnugeu ofta på slående fot,
begagnande dervid stundom fingrarna, till och med, sade
några, vid beredandet af smörgåsen, hans liksom
far-fadrens mest omtyckta anrättning.

Under första regerings-åren hade Karl bevistat
åtskilliga dryckeslag och dervid en gång blifvit
öfver-lastad (ill den grad, att han, enligt någras berättelse,
steg nästan oklädd till häst och red så midt på ljusa
dagen genom Stockholms gator. Enligt andra gick
han till prinsessorna och enkedrottningen, uppförde sig
der på ett opassande sätt, ref duken af bordet in. m.
hvarför han ock dagen derpå fick af farmodern en
allvarsam skrapa; alltsammans med den verkan, att han
sedermera aldrig smakade några starka drycker.

Karl den elfte ådagalade, som vi minnas ’),
mycken likgilltighet lör det täcka könet. Sonen ärfde
samma lynne och i än högre grad; varande i
fruntimmerssällskap, då det omöjligeu kunde undvikas, mycket tyst
och förlägen. Under polska fälttågen kunde väl någon
gång hända, att han talade och skämtade med de fruar,
som besökte sina i lägret varande män; till och med,
att han vid der förefallande bröllop en och annan gång
deltog i dansen. Vanligtvis undvek han dock deras
personer; ehuru på eft sätt, som gränsade till
kruser-lighet. Då han aOägsnade sig, skedde det nämligen
genom att småningom jemnka sig baklänges; ty att
vända dem ryggen ansåg han för en stötande ohötlig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/27/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free