Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exempel Iiafva dock redan blifvil anförda. Man
påstod, att orsakerna till den utomordentliga förvågen
-heten voro dels medfödda anlag, dels tro på ett
oundvikligt öde. Enligt berättelse skall konungen Iiafva
sagt: jag faller ieke för någon annan kula, än för
den, som blifvil dertill bestämd; och när hon kommer,
dä hjelper ingen försigtighet. Härtill kan läggas tron på
öfvernaturlig kallelse och på öfvernaturligt skydd. Många
beundrare påstodo nämligen, att Gud omöjligen kunde
låta sin till stora värf utkorade hjelte falla. Det hette:
han kan trygg rida genom fiendiliga skaror och vilda
ödemarker; ty Herran har befallt sina englar bära
honom på händerna. Han kan trygg segla öfver
strömmar och haf; ty Herren säger: gar du genom
vatten, skall jag vara med dig, att vågorna icke
uppsluka dig. Han kan trygg gå genom elden; ty
Herren säger: lågorna skola icke angripa dig; jag är din
Gud och din Frälsare. Sådana ord, bestyrkta af en
mängd underbart genomgångna lifsfaror, Iiafva troligen
inverkat på Karls eget föreställningssätt?
Samma oknfveliga mod fordrade han ock af sina
krigare, anseende nesligt, om någon räddade lifvet
genom att gifva sig till fånge; äu mer genom att gifva
sig på flykten; deraf trögheten i fångarnas utvexling
och oviljan mot flyktingarna från Lissna och Pultava.
1 visst hänseende ädagalade Karl mycken kärlek
för sina krigare. I hans ögon var deras yrke det
högsta; deras personer de förnämsta. Till deras leder
ville han gema locka hvarje utmärkt yngling eller man;
vid deras sida kämpade han som den trognaste
kamrat; till deras räddning gaf han sin egen häst och till
deras förbindning sitt eget linne. Deras behof skulle
så Tidt möjligt fyllas; ehvad ock landet, det flendtliga
eller hans eget, komme att lida.
Men när i öde nejder ingenting var att få, och
när köld, mödor och faror hotade; då kräfde han af
soldateu en försakelse, en sjelfuppoffring, lika
fullkomlig och frivillig som den, med hvars exempel han sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
