- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 27. Karl den tolftes regering. H. 7. Karl den tolfte och hans samtida /
14

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föregick. Många klagade i ty fall öfver hans
likgill-tigbet. All skona menniskor anser han onödigt och
en krigare ovärdigt; skref franska sändebudet. ‘) Sannt
är ock, att bao i tjensten aldrig sparade soldaternas
möda eller blod. Tvärtom. Utan att yttra ett ord af
medlidande, såg han dem frysa, svälta, blöda, falla till
hundrade, ja tusental. Historien vet ej att efter honom
berätta ett enda liiligare uttryck af deltagande icke ens
vid åsynen af eländet utanför Hadjatsh, Veprik, Pultava,
eller under 1710 års fälttåg i Norrge. Sådana
lidanden och en sådan död voro i hans ögon soldaternas
liksom hans egen bestämmelse, öfver hvilken man
således icke hade någonting att anmärka, än mindre att
klaga. Hvad angår sjelfva försakelserna, mödan,
kölden, hungern, sä voro dessa för hans egen jernnatur
Icke en plåga utan nära nog en lek, hvars svårigheter
nppvägdes genom tillfredsställelsen öfver alt halva
besegrat dem, ofh genom tanken på det odödliga rykte,
som dymedelst förvärfvades. Sä ville han, att äfveu
soldaterna skulle betrakta saken. Och de gjorde det
ock. Kamratskapet med en sådan konung verkade
oemotståndligt. Karl den tolfte blef deras afgud och
tillika deras förebild i strid och försakelse, i nöd och
lust. Af en och annan och vid en eller annan svårare
belägenhet kuotades väl öfver ändamålslösa
uppoffringar; men den stora skaran tänkte endast på strid, på
seger och tillika på .sin konungsliga herre och
kamrat. Ingen härförare har med sin personlighet utöfvat
en så stor, en så förtrollande magt öfver sina
soldater. När de fram före sig sågo den enkla blåa rocken
samt blixtarna från bjeltens svärd och öga, och tillika
hörde det vanliga korta utropet: »framåt gossar;» då
störtade de ock oemotståndligt framåt, utan att akta
fiendens mångdubbelt öfverlägsna antal, utan att vika
tillbaka för en oundvikligt hotande död. Det var denna
förmåga att hänföra sina troppar, som mer än allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/27/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free