- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 27. Karl den tolftes regering. H. 7. Karl den tolfte och hans samtida /
22

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ock var. Öfver dessa regelbundna andaktsförättningar
hördes olika omdömen. Några ville deruli se en blott
yttre godstjenst ocli tyckte, alt sann kristendom
svårligen knnde stå tillsammans med konungens
oförsonlighet, krigslystnad och härjningar. Andra åter
på-stodo, att djupet och allvaret af hans gudaktighet på
det herrligaste bekräftades genom hans oegennytta och
exemplariskt rena seder. Säkert är, att han
orubbligen trodde och förtröstade på en verldens gudomlige
och rättskipande styresman; dock mest i skepnad af
en sträng hämnare, som straffar missgerningar intill
tredje och fjerde led. Delta var kärnan i hans tro och
tänkesätt, ii vilka för öfrigt visade sig närmare
besläg-tade med Asa-lärans irots, oböjlighet, samt hämnd- och
utmärkelse-lystnad, äu med kristendomens ödmjukhet
och försonliga sinnelag. Denna hans uppfattning stod
i nära sammanhang med hans hela personlighet och
lefnadsbana.

För öfrigt harva vi redan berättat, hnrn
konungen efter vistelsen i Sachsen och i Turkiet visade
mindre uoggrannhet i sina andaktsöfningar, mindre allvar
i sin renlärighet; ’) likaså orsakerna till denna mer
och mer framträdande företeelse.

Karls utmärkelselystnad var gränslös; dock alltid
förskönad af blygsamhet, aldrig förnedrad af fåfänga
eller skryt. Aldrig hördes han omtala sina egna
bragder, aldrig ville han höra andra prisa dem; utan afslog
med ovilja eller skämt alla sådana försök och
öfver-korsade i hemgående krigsberättelser hvarje ord, som
angick hans egna bragder. Af skalden Rönnow
beställde han grafskrift öfver en bland sina krigare. Den
kom och iunehöll i de två sista raderna ett varmt
beröm öfver konungen sjelf. Karl läsle orden, tog en
sax och bortklippte samma rader. Man märkte ock,
huru han vid större målskjutningar stundom med flit
förfelade pricken, endast för att undvika de kringståen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:48 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/27/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free