Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hei, och var i sjelfva verket en stark hushållare. Oss
veterligen har han dock aldrig blifvit från sin
öfver-tygelse tubbad, hvarken af in- eller utrikes penningar;
ehuru sådana från båda hållen bjödos. Dereinot bar
han till afbjelpaode af rikets nöd föreslagit stora
uppoffringar och sjelf gifvit stora summor. Under de sista
sex åren af Karls regering voro han, Ilorn och Tessio
de i allo utmärktaste inom hela rådet.
Från 1695 tjenstgjorde han som kronprinsens
lärare; och, säges det, med så mycket allvar, att det
någon gång väckte lärjungens missnöje, hvilket än mer
Ökades, när Cronbielm på riddarhuset 1697 talade och
var nästan den ende, som vågade tala mot den
förtidiga myndighetsförklaringen. Svärfadern Wallenstedt,
då för tiden ännu Karl den tolftes gunstling,
medlade dock försoning, och Cronbielm blef efter sin far
utnämnd till landshöfding i Westerås. Här stannade
han i 12 års tid, utan något närmare deltagande i
riksstyrelsen.
År 1710 blef han åter framdragen på skådebanan;
nämligen, då rådet kallade honom till vice tjenstgörande
landtmarskalk och sedermera till ordförande i den öfver
ämbetsmännens orättvisor nedsatta nämnden. Det var
vid denna tid, som Piper, hittills kouungens allt i alla,
blifvit tillfångatagen. Det förtroende sistbemälde
råds-herre åtnjutit, och de göromål, han vårdat, delades
sedermera mellan åtskilliga andra; Müllern, Vellingk,
Feif och Gustaf Cronbielm; hvilkeu sednare ock
hastigt befordrades år 1710 till hofkansler, kongligt råd
och ordförande i lagkommissjonen, 1712 till grefve
och till högste styresman öfver amiralitetet i
Karlskrona och 1713 till kausler öfver Lunds högskola. 1)
Han räknades då för tiden och icke utan skäl till
de konungske; ty han gillade stenbockska bärens
af-sändande till Tyskland, och ville våren 1713 icke
sammankalla riksdag. Se här ett nytt bevis för samma
’) Kans ke dock derlill blott interimsvis nämnd af regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>