Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Början af lians studier ocli ämbetsmannabana var
icke lysande. Ilan bade ej råd alt som många den
tidens ädlingar besöka främmande länder och läroverk.
Efter uågon tids vistande vid Åbo högskola ingick han vid
18 års ålder i lifgardet, och måste der nnder ett helt
år bära muskötten och sedermera två år tjeustgöra som
onderoiTicer, blifvande först derefter utnämnd till
fänrik. Men under då rådande fred i Sverge var för nnga
fattiga krigare ingen lycka att vinna. Han skaffade
sig derföre tillåtelse att tjenstgöra i främmande land;
först under Bielke i Ungern, och sedermera under
konung Wilhelm den tredje i Nederländerna, och
förvärf-vade sig hedrande vitsord af båda.
Bristerna i hans första undervisning godtgjordes
sedermera genom lycklig fattningsgåfva och mycken
flit. Horn iakttog hvarje tillfälle att nppöfva sina
färdigheter och utvidga sina kunskaper, detta antingen han
vistades i Åbo, Stockholm eller främmande land. Det
var blott härigenom, som det längre fram kunde blifva
honom möjligt att bestrida uppdrag och sysslor, som
tycktes förutsätta en underbyggnad, långt mera djup
och vidsträckt än den, man visste honom bafva i
förstone erhållit.
År 1695 blef han hemkallad och fick snart
tillfälle att visa sitt mod och sin rådighet. I Februari
1696 gjorde hofvet ett besök i Uppsala.
Enkedrott-ningen skulle åka nedåt staden, hvarvid hästarna
började skena utför den långa slottsbacken. Kan
ingen frälsa enkedrollningen? ropade Karl den elfte. I
ögonblicket sporrade då varande kapten Horn sin häst
och störtade in i det skenande spännet med sådan fart,
att både detta och Horns springare kastades omkull.
Men vagnen stannade, enkedrottningen var räddad, och
Horn hade icke lidit någon skada. Karl den elfte sade
honom ej ett enda ord till tack. Men dagen derpå
kom en tiggare och begärde att få för Horn framlägga
sitt pass. Efter att llere gånger hafva visat honom
tillbaka, måste Horn ändteligen mottaga och genomögna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
