Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske än mera vidsträckt ocli välgörande genom deu
stora skara kyrkans och rättvisaus ämbetsmän, som
nnder hans långa tjenstetid utgingo från Lunds högskola.
Äfven på professorerna, på kamraterna utöfvade
bans personlighet en hälsosam inverkan. Förut hade
också bland dem alltför ofta herrskat split och
oordningar. Så högt aktad var dock Rydelius, att han
vågade och kunde med fr amgång göra löreslällningar
fven i delta hänseende.
Som skald och vältalare ådagalade han stor
förmåga, isynnerhet när latinet begagnades. Men äfven
hans svenska verser voro bland de bättre för sia tid
och hafva blifvit betraktade som en slags föregångare
åt deu dalinska vitterbeten. Han var ock en bland de
förste, som vid lärda och filosofiska undersökningar
begagnade modersmålet. Det skall hafva varit Karl
deu tolfte, som uppmaua de honom att på detta språk
författa sina Förnuftsöfningar, det nktbaraste bland
hans filosofiska verk.
Ursprungligen och genom Bilberg var han en Cartesii
anhängare, likväl ingen ovillkorlig efterföljare. Han
beundrade också Leibnitz; men ogillade dennes lära om
monader samt om harmonia praestabilita; menande, att
en dylik förntbestäminelse skulle tillintetgöra den
meusk-liga friheten. Lockes empirism behagade honom än
mindre; det var, likasom lian redan då anat följderna.
Hos Bayle, Hobbes och Spinoza beundrade han
lärdomen och skarpsinnet; men ogillade satserna, såsom
stridande, mot livad Rydelius kallade odalsanningarna,
nämligen de, som voro menniskan i sainvete och
känsla medfödda, bvilka, mente han, kunde aldrig bevisas,
nian blott kännas, erfaras. Det var dessa, som han
antog till grund för all vetenskap och för all
kännedom af hvad, som var rätt eller orätt, godt eller ondt.
Sedligheten var honom således en följd af inre
sjelf-bestäunrng och af ett anslutande till Gud, hvilken sjelf
utgjorde inbegreppet af allt sannt, godt och skönt. I
öfrigt, mente han, borde förnuftet eller filosofien aidrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
