Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sångaren. I flere hänseenden var nämligen denne en
Lucidors like, dock i allo mildare, gladare,
medgör-ligare. Likasom Luc!dor hade han ock sin förnämsta
inkomst af de bröllops-, graf- och namnsdagsqväden,
som oupphörligen beställdes, och med den yttersta
lätthet och beredvillighet nedskrefvos; dock aldrig under
tillgripande af smicker eller falskhet.
Ilans verser voro i allmänhet liastverk af föga
djup och hyfsning; men nästan alltid utmärkta genom
lätthet och lättfattlighet samt genom rikedom på
muntra rim och (okroliga vändningar; alltsammans i andan
af ett gladt, godmodigt och välmeuande sinnelag. Se
här ett prof! Redan år 1711 klagade man öfver den
folkbrist, som kriget förorsakat. En löjtnant Drake
firade då sitt bröllop, och Runius skref till detsamma
följande verser:
”Man märke väl på orden,
:’iNär man om Adam läs:
:,Han tog mot tomma jorden,
”Men lemna1 folk som gräs.
Hvi skull’ man oss då skylla,
Att vi ha koi slen glömt?
Skall kärlek icke fylla,
Hvad fiendskapen tömt?”
:’Nog har här delts ut slängar,
I dessa elfva år;
Deraf mång’ tappra drängar
Ha fåit sitt banesår.
Låt delas nu ut kyssar,
Och annat ljufligt mer!
Så botas, hvad de Ryssar
I slägten rilvit ner.”
”Till bara ris och plaggor
Har Gud ej skapt all skog.
Låt somt ock blifva vaggor;
Här finns ju timmer nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
