- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 27. Karl den tolftes regering. H. 7. Karl den tolfte och hans samtida /
150

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åsigter. I början al’ 1703 skref ban till konungen ocb
begärde sin syssla tillbaka ocli sin sak medelst
formligt kyrkomöte afgjord. Lindbielm skulle framskaffa
brefvet; men af fruktan att förtörua konungen skickade
ban del. i stället till rådsberrarna. Dessa tyckas ej
heller hafva detsamma framlemnat. Men i stället
ar-sändes frän Boetbii bustrn till konungen en böneskrift
om nad och befrielse för hennes man, och Karl
biföll. ’) Men när underrättelse derom anlände till
Wi-borg, vägrade Boetbius att emottaga den erbjudna
eftergiften. Ett hans bref den 11 Dec. 1704 lill konuugeu
framställde skälen och äsiglerna. Det är icke jag, sade
han, ulan min hustru, som anhållit om den nu gifna
nåden. Men det är jag, som är förmyndare öfrer
henne, och icke hon öfver mig. Detta sednare är
ingen pä. hela jorden, utan blott Jesus min frälserman.
Han kan också, när han vill, frälsa mig ur
konungens och ur alla förföljares händer. Jag behöfver
alltså icke ligga nåd, hvarken hos konungen eller hos
någon menniska, alldramindst genom min hustru. Gud
hafver utvalt mig för sitt heliga rikes skull, till dess
utbredande här i liden och till dess åtnjutande i
evigheten. — Jag vill ej heller mottaga den erbjudna
nåden förr, än jag fått upprättelse; ty intill dess skola
menniskorna anse mig som en brottslig upprorsstiflare.
Jag fordrar detta också för konungens egen skull, pä
del han nu vid mognare är och förstånd må kunna
bättra sig och godtgöra de orättvisor, han mot mig
begåll. Ty om en konung i regeringssaker syndar
och icke blifver varnad och bestraffad, dä måste han
i sina synder lefva, dö, begrafvas och sluleligen
uppslå att dömas och fördömas. Alltså må han
påminnas om, huru Guds ord samt kristelig kärlek och
vishet förbjuda honom att föra rikets krigsmagt långt bort
i främmande land; men der emot bjuda honom värda
sitt eget. och alt icke öfvergifva sina under sä tar c på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/27/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free