- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 29. Karl den tolftes regering H. 9. Görtziska tiden, krigsrörelser och fredsunderhandlingar samt konungens sista fälttåg, död och minne /
42

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTTONDE KAPITLET

FÖKSLAGET TILL LANDSTIGNING I SKOTTLAND.

För att göra detta besynnerliga uppträde fattligt.
måste vår berättelse gä något tillbaka.

Englands konung, Jakob den andre, af huset
Stuart, blef år 1688 afsatt, hvarefter tronen intogs
först af hans måg Wilhelm den tredje, sedermera af
hans dotter Anna. och efter hennes död år 1714 af
Georg den förste, hvilkeu derjemnte fortfarande iuuehade
sitt ärfda kurfursteudöme Hannover. Denne
härstammade väl på mödernet från Stuartarna. men på
fädernet frän en helt annan slägt, nämligen den
braun-schweigska. Ännu lefde dock prins Jakob Eduard
Stuart, den afsatte Jakob den andres son, hvilken af
många och af sig sjelf betraktades som rätt
trouarf-vinge och vanligtvis kallades pretendenten. Engelska
folket delade sig i två partier. Det ena ville till
konung hafva nämnde Jakob Edvard, också för att
genom honom lå återinförda katolska läran och de gamla
statsinrättningarna; de kallades Torys eller ock
Jako-biter efter prinsens namn. Det andra partiet, de sa
kallade Whigs, hyllade Georg och önskade genom
honom upprätthålla protestantiska läran och ett friare
samhällsskick.

Jakobiterna, starka inom högadeln, dock
underlägsna i antal och magt, sökte främmande hjelp. Först
och i det längsta vände man sig till konung Ludvig
den fjortonde i Frankrike, hvilken, ehuru önskande
Stuartarna all framgång, likväl, tröttad af år och af
spanska tronföljare-kriget, icke ville på något
afgöran-de sätt blanda sig i dessa nya stridigheter.

Då föllo tankarna på Karl den tolfte. Mynt och
manskap kunde jakobiterna, de på penningar och
underhalvande rika tory-Iorderna, sjelfva anskaffa. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/29/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free