- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
5

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rättade, i synnerhet med botande af Westgöta-böndernas
boskap.

Dessa och otaligt många dylika berättelser, hvilka
det råa folket trodde, bidrogo i sin mån att skaffa
kristendomen allt mer och mer anseende och att uttränga
de ännu orimligare sagorna om de gamla Gudarna.

TREDJE KAPITLET.

KRIGET MED NORRIGE.

På denna tiden lefde uti Norrige en ryktbar höfding, •
henämnd Håkan. Han ansågs vara den tappraste och
skickligaste man, hvadan han hade blifvit satt öfver en
del af vestra Norrige, samt fått en af konungens släktingar
till äkta. Sedan föll han uti sin konungs, Harald
Hård-rådes, onåd, så att han måste fly riket. Han undfick då
förläning i Sverige, somliga säga HaNand, andra
Werme-land. Härifrån for han ofta in uti Norrige och uppbar
skatt af sin förra förläning, och ville bönderna häldre gifva
den åt Håkan, som var älskad, än åt Harald Hardråde.
Häröfver vredgades Harald och for med sin här på lätta
skepp elfven !) uppföre, låtande folket bära skeppen
landvägen förbi de stora strömfallen vid Trollhättan, Edet och
Rånum, och kom på det sätt upp uti Wenern. -Här
ämnade han falla in uti Westergötland, men Håkan Jarl var
honom till möte med sitt folk och dessutom många
West-götar för att hindra Harald från härjande. Båda
krigshärarna sfbdo på hvar sin höjd och ett moras var
emellan dem, hvarföre ingendera ville först angripa den andra.
Lagmannen Torvid, som anföl*de Westgötarna, satt framför
dem på en häst, som var bunden vid en i marken ned- %
slagen påle. Under afvaktan på stridens början
uppmuntrade han Westgötarna med detta tal: »Det vet Gud,

»att vi hafva här mycket krigsfolk tillhopa och de mest •

I) Så kallades Göta-elf den tidon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free