Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till döden, såsom den der med trolleri hade uppväckt
ovädret till Gudarnas och konungens försmädelse. Han
utfördes utom staden och dödades på ett berg, der sedan
Dominikaner-klostret till hans öra uppfördes. Munkarna
berätta vidare, att ett brinnande ljus nedkom från
himmelen öfver hans kropp, och att fläckarne efter hans blod
aldrig kunde utplånas från den sten, på hvilken han stod,
då han först sårades. Men några kristna togo S:t Eskil
och skulle bära honom till Fors, der han förut hade bott.
Innan de hunno alldeles fram, blefvo de likväl omgifna af
en så tät dimma, att de ej sågo att gå längre; tillika blef
S:t Eskils kropp så tung, att de ej förmådde lyfta den.
De trodde sig då förstå helgonets mening och begrofvo
honom på samma ställe. Der blef sedan en kyrka till
bans ära anlagd, och slutligen en stad, som efter honom
ännu kallas Eskilstuna, d. v. s. Eskils hem.
Under denna tiden blef kristendomen mångenstädes
utrotad uti Svealand och afguda-offren fiçades åter i deras
fordna prakt. Detta skedde isynnerhet vid det stora
templet i Uppsala. Det var uppmuradt af grof gråsten, men
inuti alldeles öfverdraget med förgyllda plåtar. Der inne
sutto Odens, Tors och Freys bilder bredvid hvaran^ra
och åt dem offrade folket tuppar, hökar, hundar, hästar,
i svårare landsplågor äfven menniskor, men allt endast
af mankönet. Offren skedde under det presterna sjöngo
dystra sånger, och de döda kroppar, som ej vid
offermåltiden förtärdes, upphängdes i träden uti den stora
lund, som omgaf templet. Denna lunden ansågs mycket
helig af hedningarna, och såg man der ibland mer fin
femtio döda kroppar hängande, isynnerhet vid det stora ,
offret, som skedde hvart nionde år, dâ de offrade nio
hanar af alla slags djur. Att anställa slika offer åt
af-gudarna, kallades i fornspråket att blota, derföre blef
fifven konung Sven kallad Blot-Sven, emedan han åtor
upprättade denna afgudatjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
