Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens på vagen till och ifrån kyrkan. Den, som bröte
häremot, skulle förklaras fogelfri, och, om han i gerningen
blef af den förorättade ihjelslagen, skulle han ligga ogild,
d. v. s. ohämnad. — Detta kallades kyrkofrid l), Yid
denna tid kom det äfven i bruk att aflägga sina vapen,
innan man gick in i kyrkan. Under gudstjensten
förvarades de i ett förhus, som dertill var uppbyggd t, och
som ännu i dag derföre kallas vapenhus.
Det var också ett allmänt bruk uti norden, att vid
sina frierier icke fråga efter brudens, ja, ofta icke en gång
hennes föräldrars bifall. Utrustad med svärd och hjelm,
samt understödd af sina tappra stallbröder, kom ofta
friaren, och då han ej med godo fick den han önskade,
bort-röfvade han henne våldsamt, hvarvid ofta hennes fader
och hennes bröder blefvo ihjelslagne. Tvungen således att
äkta den man, som hon afskydde, som mördat hennes
närmaste fränder och på det skändligaste våldfört henne
sjelf, hände det ej sällan, att hon hämnade sig då tillfälle
gafs, 6m det också dröjde många år. Stundom mördade
hon sin man, stundom till och med deras gemensamma
barn, för att göra fadrens smärta och egen hämnd desto
större. Sådana qvinno-röfverier skedde i synnerhet, när
brudparet "reste till kyrka eller prest för att sammanvigas.
Då lade sig ofta den friaren, som fått afslag, i bakhåll
med sina vänner vid vägen, anföll brudfärden, ihjelslog
brudgummen och bortförde bruden. Derföre voro också
alltid tillsatta några raska ynglingar, hvilka skulle på
denna färd försvara bruden, och derföre fingo namn af
brudsvenner eller brudtjenare. Nu lät Birger Jarl utfärda
ett påbud, att ingen skulle på sådant sätt få ofreda
eller våldföra någon qvinna, vid samma straff, som förut
var stadgadt för brott mot kyrkofrid. Detta kalladea
qvinnofrid.
4) Sona i dessa oroliga tider de handlande på intet annat ställe
figde trygghet för öfvervåld, så uppslogo de vanligen sina
salubodar vid kyrkorna, hvarest således de första handels*
och marknadsplatserna uppkommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
