Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att befästa hvars och ens trygghet i allmänhet
förböd han också vid ofvannämnda höga straff att
våldsamt öfverfalla någon man, dess hustru, barn eller
tjenste-folk inom dess hus eller gårdsgrind. Detta kallades
hem-x frid eller husfrid.
Slutligen förböd han också vid samma straff all
våldsamhet mot dem, som voro stadde på tingsväg eller vid
sjelfva tinget. Detta kallades tingsfrid.
Birger Jarl förbättrade äfven mycket sjelfva
bevisnings-sättet vid domstolarna. Förut skedde detta på mångahanda
sätt. Understundom befallde domaren, att envig skulle
hållas emellan båda de tvistande, i den tro, att Gud skulle
bjelpa den oskyldiga; men der infunno sig vid domstolarna
legokämpar, hvilka för betalning åtogo sig sådana strider,
och den, som kunde betalä den starkaste kämpen, var
säker om att vinna sin rättegång. En annan gång påböd
domaren i tvifvelaktiga fall jernbörden. Den anklagade
skulle nemligen, antingen med blotta fötterna gå öfver nio
glödande plogbilar, eller bära’ ett glödande jern på sina
blottade armar. Kunde han göra detta oskadd, så ansågs
hans oskuld af Gud bekräftad. Dessa bevisningssätt voro
väl redan förut förbudna, men likväl ännu i bruk. Birger
Jarl afskaffade dem alldeles.
Under de äldsta tider hade fäderna ofta ej annat att
efterlemna åt barnen än sina vapen. Dessa bestodo
förnämligast i pilar, hvilka på gammal Svenska kallades arf
hvarföre också all qvarlåtenskap ännu i dag kallas arf.
Som nu döttrarna ej behöfde dessa vapen, så uppkom det
bruket, att de ej fingo ärfva något, utan det gick, som
Westgötalagen säger om arf: »gånge hatt till och hufva
från.y> Qvinnorna ägde dessutom ej rättighet till något i
sina männers hus, utan ansågos vara tillfullo betalta genom
det så kallade hindradagsgäfvet eller morgongåfvan,
hvarföre de också sedan handterades af mannen efter hans
godtycke. Birger Jarl påhöd, att dotter skulle ärfva hälften
så mycket som son, och dessutom, alt gift äkta hustru
skulle äga laglig rätt till en tredjedel uti boet. Det var
äfven brukligt den liden, alt fattiga personer bortgåfvo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
