- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
62

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle deltaga uti krigsgerder eller den så kallade
Ledungs-lama, samt jiti böter för edsörebrott. Presterna blefvo väl
missnöjda Öfver denna inskränkning uti, det andeliga
fräl-set; men de vågade ej sätta sig deremot, ehuru påfven
uti en straffande bulla ogillade marskens förehafvande och
förebrådde biskoparne deras feghet. Men marsken lät sig
icke häraf förfäras, utan indrog ytterligare (1299)
fattigtionde ifrån preslerskapet. Nu ville biskoparne göra
motstånd, men det var fåfängt. Biskop Petrus från Westerås,
som var djerfvast, måste fly till Norrige, och de andre
vågade ej mera sätta sig emot marsken.

ANDRA KAPITLET.

KRIGET MOT KARELERNA.

Konung Erik den helige hade omvändt och
under-kufvat södra Finnland, Birger Jarl Tavastland, men den
Östra delen var ännu hednisk. Denna del kallades
Kyria-land eller Karelen; och dess innevånare. Karelerna, voro
ett vildt och obändigt folk, som i sina stora och ödsliga
skogar lefde ett okändt och vildt lif, och dyrkade sina
afgudar. Jumal kallade de den gode’ och Perkel den onde
Guden, hvilka ofta sades strida, och kasta öfver hvarandra
stora berg. Dessa och andra mindre Gudars bilder hade
Karelerna uthuggne af träd, hemma hos sig. Men i
skogarna hade de vida öppna offerplatser med en stor sten
midt uti. När Karelaren kom på ett visst afstånd från
denna sten, blottade han sitt hufvud, lade sig ner och
började så under den största tystnad att sakta krypa fram
till stenen, der han då som offer uppsatte hornen och
benen af elgar och renar. Om de voro i någon nöd,
offrade de getter, kattor och tuppar och beströko med
blodet sina gudar. Men emot de kristna voro de mycket
hätska, och kommo ofta fram utur sina tjocka skogar och
föröfvade då ett rysligt öfvervåld der rundt omkring. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free