Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina ryttare och midt i en mörk natt, dels summo
de med sina hästar, dels vadade de öfver strömmen, och
föllo så oförsedt öfver konungens folk och togo dem till
fånga med allt det, de med sig förde. Då tog konungen
till att frukta sina bröder, och bådade en stor krigshär af
20,000 man till Gullspång, tågade dermed genom
Werme-land ned åt Dal, börjande der att belägga Dalaborg, ty
besättningen derstädes hade Öfvat mycken våldsamhet mot
de kringboende bönderna. Hertig Erik hade emedlertid
fått en stor norrsk krigshär af konung Håkan, och gick
nu dermed emot konung Birger. Men då de kommit på
en half mil nära bvarandra, så mjuknade de å ömse sidor
och lä to beveka sig till fred (1305) uti Kålsäter.
Hertigarna skulle få det, dem tillkom efter deras fader, och
all deras fordna fiendskap vara förlåten och förgäten; och
deremot hyllade och erkände de som konung, Magnus,
Birgers son, hvilken under tiden blifvit utkorad till sin
faders efterträdare på svenska tronen.
Ifrån denna tiden tycktes hertigarna och konungen
blifva mycket förtroliga vänner, och sade hertigarna alltid,
att det var Torkel Knutsson, som förut stiftat så mycket
ondt dem emellan. Det var väl några som märkte detta
och varnade marsken, att konungen vore honom oblid, och
att hertig Erik vore det orsak till. Men marsken svarade,
att han ej gjort något, som ej varit konungens bud, och
Önskade han, att han så hade tjent Gud, som sifl konung.
Litet derefter (1305) kom konungen med sina bröder och
många riddare och svenner oförvarande till Lena, der
marsken bodde, och fängslade honom. När då marsken
fick se konungen, sade han: Det hafven j, konung, blygd
utaf, så länge j lefven, att j förråden mig så snödeliga.
Derpå vardt han utledd, och satt på en häst med fötterna
sammanbundna under hästmagen, och redo de så hasteliga
med den gamle mannen öfver Tiveden åt Stockholm, ty
de fruktade sig för hans slägtingar och vänner. Han
anklagades nu att hafva stiftat oenighet mellan de kungliga
barnen, och att hafva förstört rikets välmåga med sin stora
prakt ocb sitt stolta lefverne, i synnerhet efter sitt sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
