Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klocka och i munnen en guldring, så att, då herr Karl
gick, klingade bjellrorna, och de uppstoppade hermelinerna
foro upp och ned, så att det såg ut, som om djuren varit
lefvande. Då påfven betraktade bröderna, sade han till
herr Birger: Du är din moders barn. Men, sade han till
Karl:, Du är ett verldens barn. Då föll Sankt Birgitta
på knä för honom och bad om syndernas förlåtelse för sina
söner. Men påfven lyfte på berr Karls balte och klädnad,
sägande: Att bära denna tunga dr ägt är redan nog plåga
och syndabot. Då ropade Sankt Birgitta: O helige fader,
skilj honom från synden / Jag vill nog skilja honom från
bältet.
Någon tid härefter berättade Birgitta, att Kristus
befallt henne resa till den heliga grafven. Hon hade
urskuldat sig med sjuklighet och ålderdom; men Kristus
svarade: Hvem är väl naturens skapare? Jag skall gifva dig
krafter: jag skall föra dig dit och tillbaka, och vara din
väktare. Då beslöt Birgitta att företaga denna resa, som
också skedde 1372, och hade hon i sitt sällskap sina två
söner, Karl och Birger, sin dotter Katarina samt några
sioa närmaste. De stannade någon tid uti Neapel, der
Birgitta blef vördnadsfullt emottagen af drottning Johanna,
som då styrde landet. Birgitta hade väl undervisat sina
söner, huru de skulle träda fram för drottningen, belsa
benne vördeliga, sedan falla på knä och kyssa hennes
fötter, som då sedvänja var, och Birger gjorde så äfven.
Men när berr Karl hade hälsat drottningen, steg han
dri-steliga fram och kysste henne på munnen i stället för på
foten, till bofmännens och sin fromma moders stora
förskräckelse. Men drottning Johanna, i stället att vredgas
Öfver hans djerfbet, fattade så mycket behag till honom,
att hon ingalunda ville låta honom resa ifrån sig; utan
till och med förklarade, att bon ville taga honom till sin
make. Sankt Birgitta invände väl, att detta ingalunda
kunde ske, emedan herr Karl vore gift och hade sin hustru
hemma i Sverige. Men drottningen sade sig ej sköta
der-om, utan det skulle gå som hon ville. Då fick Sankt
Birgitta stor sorg och ängslan, hvilken var så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
