Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A
man och anförare för rådet, och innehade nästan alla
slott i riket. Ja, han var sä mägtig, att Albrekt ej
vågade göra honom emot, men Bo Jonsson deremot ut sk ref
och höll herredagar utan konungens både vilja oah
vetskap. De andra höga herrarna aktade ej heller konungens
eller någons bud, utan började befästa hvar och en sina
gårdar, och lefde der sedan efter eget godtycke. På detta
sätt uppkom ett fullkomligt sjelfsvåld, och bvar och en,
som egde magt dertil 1, föröfvade ostraffa dt de största brott
Hatts Gustafsson mördade biskop Gottskalk (1372) vid
Linderås kyrka, och oaktadt prestersjtapets välde och
bannlysningar led denne intet hårdare straff, än att han, sju
år derefter,* gaf några egendomar och penningar till
Linköpings kyrka. Bo Jonsson Grip sjelf, upptänd af rasande
svartsjuka, mördade riddaren Karl Niklasson Ferla inför
högaltaret uti Fransiskanerkyrkan i Stockholm, och det
berättas ej, alt någon vågat derför tilltala eller pliktfälla
honom.
Så fortfor riket att gå vind för våg till sitt förderf,
men mest ledo bönderna häraf. Dessa voro antingen
pre-sterskapets eller adelns landtbönder,, eller
kronoskatte-bönder. De förstnämnde voro minst lidande, emedan
kyrkorna och klostren behandlade dem med mera mildhet,
än herrarna, som stundom bandterade sina underhafvande
som slafvar. Mest och värst ledo kronobönderna; ty de
blefvo, ofta oförrättade och plundrade, så väl af konungens
fogdar, som andra; men de hade ingen annan att försvara
sig, än lagen och konung Albrekt, af hvilka ingendera
något förmådde. Då de kommo till Albrekt, bedjande:
Söte herr konung, ska/fen oss rätt, svarade han: Ich kan
nicht bettern, min leue l) knekt, med hvilket svar
bönderna fingo gå bort under hofmännens åtlöje och begabberi.
O Jag kan ej hjelpa, min kära dräng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
