- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
137

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de fi öfriga inspärrade. Engelbrekt utförde nemligen kriget
Jiksom förut med mycken ordning och krigstukt, men också
med skyndsamhet och kraft; och, der han ej såg sig
snart kunna vinna något med magt, höll han icke på
myntet, utan betalade slottsherren för att få borgen,
besparande derigenom både folk och tid. Han hade äfven
stor lycka uti sina företag. Sålunda fick han in
Grims-hus genom öfverraskning. När han kom till Halmstad,
begärde ban ett samtal med stadens borgmästare, Tyke
Hjort, en dansk man. Engelbrekt fordrade, att fästningen
skulle uppgifvas; men denne svarade oförskräckt, att s&
länge han stode på sina ben, skulle det icke ske.
Derefter skildes de åt, men Tyke Hjort hade knappt tagit
nPigra steg, förrän han föll omkull och bröt benet af sig,
och bief buren af sina knektar upp på slottet, kunnande
numera icke stå på sina ben. Detta ansåg Tyke som ett
bevis, att Gud ville hjelpa Svenskarna, och uppmanade
borgrama att gifva sig. Tré dagar derefter dog Tyke af
denna benskada, och blef stadsfolket så försagdt öfver hans
olycka, att det straxt öfverlemnade sig åt Engelbrekt,
hvilken på detta sätt blef mästare Öfver den starkaste af
alla fästningarna.

Konung Erik förmådde ej göra Engelbrekt något
motstånd. Tänkande alltjemnt på sin slägts upphöjelse,
försökte han på allt sätt, att på ett möte förmå
Danskarna att antaga hertig Bugislaf till hans efterträdare
eller medkonung; men båda delarna afslogos. Erik,
förtretad och uttröttad af sin oroliga regering, rymde
derföre i all sköns tysthet både från riken och krig och
reste till Pommern. Men några danska rådsherrar foro
efter honom, intalande honom mod och fingo honom så
med sig tillbaka igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free