Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp till Dalarna, och Öfvergaf bönderna, hvilka skyndade
sig undan hvar och en hem till sitt, klagande och
jem-rande sig öfver, att de sä hade blifvit bedragne och
lockade till detta företag.
Nu kom marsken med sin krigsmagt från Stockholm
och drog under julen omkring uti Westmanland, Rekarne
och Nerke, stämde till sig bönderna, hvilka föllo till föga
ock blefvo mot penningeböter benådade, utom fyra bland
hufvudmännen, som aflifvades. Men, som marsken fick
bref från Dalkarlarna, hvilka sade sig vilja hjelpa Puken,
så stämde han ytterligare Upplänningar och Östgötar sig
till mötes tjugondedagen i Westerås; men ett stycke norr
ut hade Puken och Dalkarlarna lägrat sig på Hälleskogen
samt der huggit en bråta omkring sig. Det kom då till
ett möte mellan Karl och Puken, der den sednare lofvade
blifva marsken trogen och föra honom alla Dalkarlarna
till förlikning nästa dag vid Harakers kyrka. Dagen
derpå red alltså marsken och med honom erkebiskopen och
flere till Haraker, der de fingo sitta i frost och snöyra
hela dagen, och inga bönder syntes ändå. Om qvällen
kom Puken, och sade, att han ej hade magt med
bönder-na, dock lofvade han, att med dem nästa dag möta
marsken på Hofdista äng utanför Westerås. Men marsken
fick också der vänta förgäfves, och på detta sätt blef han
narrad ännu en gång. Då vredgades han högeligen ocb
som han dertill fick höra, att det var endast svek af
Puken och Dalkarlarna, ty de inväntade förstärkning af
Hel-singar och .Gestrikboar, så red han straxt med hela sin
här upp till dem vid Skultuna kyrka. Han påminde^
Dalkarlarna, huru de förut hade lofvat honom tro och hyllest,
och frågade, om de nu ville strida mot honom. De
ropade alla nej! föllo till föga för marsken och lofvade att
ej mera låta Puken förleda sig. Marsken gaf dem då
tillgift och befallte dem resa hem, men sjelf red han till
Westerås, dit han äfven bad Puken komma, erbjudande
honom säker lejd. Pukens vänner varnade honom; men
han sade, att på så höga herrars ord kunde man
fulle-ligen förlita sig, och for dit; men då Erik vid samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
