- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
172

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTONDE KAPITLET.

KARL, ANDRA GÅNGEN KONUNG.

Dä Karl kom tillbaka till Stockholm, voro mänga af
Danskarnas förnämsta herrar och ädlingar inspärrade på
Stockholms slott, hvilka nu blefvo tvungna att gifva sig
fångna, tillika med flera goda skepp, som lågo i hamnen*
Men de började gifva honom fagra ord, lofvandes alt
aldrig mer strida mot honom och Sverige, utan visserligen
stifta en fast och pålitelig fred mellan honom och konung
Kristian. Karl med sin vanliga lättrogenhet förlitade sig
häruppå och lät dem så med deras skepp resa hem till
Danmark utan någon vidare lösen. Då biskop Kettil derpå
kom till Stockholm från ett fälttåg mot Danskarna och
förnam detta, upptändes han af harm och vrede mot Karl.
Han sade utan försyn fcill denne, att det vat till deras
egen olycka, de hämtat Karl tillbaka, emedan han nti
gjorde dem både skam och skada. Biskopen med sina
vänner, och icke Karl, hade belägrat Danskarnay derföre
hade han icke utan deras lof bort släppa fångarna. Ja,
biskop Kettil fördristade sig att med våld hämta tillbaka
dö danska fartyg, som ej hunnit ur Stockholmsskären, och
så utbrast ny fiendskap. mellan dessa båda herrar.

Biskopen skref straxt till Kristian, att, om
erkebiskopen återfinge sin frihet, skulle Kristian åter blifva antagen
i Sverige till konung. Kristian insåg, att hän ensam ej
skulle kunna besegra Karl, ingick derföre en försoning med
erkebiskopen och sände honom, utrustad med krigsfolk, upp
till Sverige. Straxt föllo alla erkebiskopens fordna
anhängare från Karl.* Dennes krigshöfding Bo Dyre, en hroder
till Tord Bonde, bfef af erkebiskopen narrad till ett stille—
stånd, men under detsamma förrädiskt anfallen af honom,
och led ett stort nederlag. Karl sjelf instängdes uti
Stockholm af erkebiskopen, biskop Kettil och de flesta af
rådsherrarna. Han försökte ett utfall på isen ofvanför
Riddarholmen, men blef med stor förlast tillbakadrifven. Dal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free