Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungarike och icke ett prestegäll; och till och med
domkapitlet i Uppsala hade redan förut skrifvit honom till ocb
förmanat honom, att han skulle akta sitt biskopsembete och
ej befatta sig med verldsligt n gemente. Men
erkebiskopens oroliga, stridslystna sjal tillät honom icke hvila. Så
uppretade han snart folket emot sig, och de började åter
tala om konung Karl. Nils St^re till Penningeby, en
föga mägtig, men mycket dristig ocb tapper man, var den
förste, som uppenbarligen satte sig mot erkebiskopen och
arbetade för Karl. Ännu mera styrka fick dennes parti
derigenom, alt den mägtige Ivar Axelsson Tott blef ovän
med konung Kristian, och gifte sig med Karl Knutssons
dotter, hvarigenom denne Ivar samt hans lika mägtige
broder, riksföreståndaren Erik Axelsson Tott blefvo tillgifne
Karl, i stället för alt de förut varit Kristians trogne
anhängare. På detta sält voro egentligen tre partier uti
landet: Erkebiskopen nemligen med sitt anhang af
Oxen-stjernor ocb Wasar; Tottarna med deras anhang, och
slutligen båda Slurarna, Nils och Sten, hvilka oförtäckt
arbetade för Karl Knutsson. Tillståndet uti riket var också
förskräckligt. Beväpnade hopar af de olika partierna ge«
nomtågade landet i alla riktningar, förföljde hvarandra,
plundrade allmogen och alla värnlösa. Ingen säkerhet
fanns, ingen ordning, ingen öfverhet, som förmådde skaffa
den oskyldiga rättvisa. Allt var inbördes afund och
bitterhet. Den ena adelsmannen fejdade mot den andra,
mördade hans tjenare, plundrade hans underhafvande.
Sjelfva bönderna valde olika partier. Upplänningarna, i
synnerhet från Fjerdhundra, hjelpte erkebiskopen. Dalkarlar
ocb Gestrikboar hjelpte Sturarna ocb andra åter Tottarna.
Så varade detta oväsende uti nära två år. Slutligen
förenade sig Sturarna och Tottarna så småningom med
hvarandra och beslöto att återinkalla Karl, hvilket äfven
bönderna, som snart blefvo ledsna’vid dessa herrefejder, började
alt högeligen åstunda. Erkebiskopens parti deremot’ aftog
allt mer. Hans nitiske och tappre hjelpa re, biskop Kettil,
både redan 1466 aflidit, och dennes broder, den lika tappre
och dristige härföraren, herr Erik Karlsson Wase, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
