Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick ett sår. Dock måste han snart vika undan fôr den
stora öfvermagten och med de sina fly in öfver bron till
staden igen; och sä slutades första anfallet.
Herr Sten uppmuntrade återigen sitt folk. Det vore
dem evärdelig både skam och skada, om de här låte
för-drifva sig. Snart bragte han dem i ordning och började
ånyo angripa berget. Danskarna mötte dem och gingo
härarne nu andra gången tillhopa, med ej mindre
mannamod och häftighet än den förra. Herr Sten var
allestädes en föresyn och uppmuntran till tapperhet för sitt folk.
Han stridde till häst under slaget och framför honom
sprang en bonde, Björn den starke benämnd. Ej fortare
kunde herr Sten rida, än Björn Bonde förmådde framföre
springa; och svängde denne tillika sitt breda slagsvärd så
kraftigt omkring sig, att han öfverallt bland Danskarna
röjde sin tappre riddare väg. Ofta såg man dem
omringade af fienderna, men Guds nåd ocb deras egen
tapper-bet bjelpte dem underliga ut igen, så att de icke en gång
blefvo sårade. Äfven konung Kristian visade sig som en
tapper höfding öfver tappra män. Han höll sig allestädes
framme i faran, som en riddare höfdes; dock hade han
icke herr Stens lycka. Midt under striden flög en kula
genom hans mun, borttog tre tänder, så att blodet
började strömma derifrån och han måste af vanmagt låta föra
sig ur striden. Hans oförskräckta höfdingar och män
förlorade likväl icke modet. De drefvo de uppträngande
Svenskarna kraftigt tillbaka, och dessa, som förgäfves
väntade, att herr Nils Sture skulle komma till deras
understöd, måste nu för andra gången draga sig ned ifrån
höjden, och fruarna på Stockholms slott, som nyss med glädje
sett Svea banér fladdra öfver berget, sågo nu med smärta
och förtviflan, huru det åter sjönk ned under bergskanten
och de danska krigshoparna. Striden hade nu varat i tre
timmar och segern var icke afgjord, men båda härarna
trötta af det häftiga fäktandet. Herr Trotte Karlsson, som
hade kämpat ganska ifrigt, satte sig ned på berget att
hvila, och aflöste hjelmen för att svalka sitt ansigte; men
i detsamma kom en kula från Svenska hären och träffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
