Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom midt emellan ögonen, så att denne kämpe föll der
såsom * en förrädare, slridande bland främmande ra^Q mot
sitt eget fädernesland. Så slutades andra anfallet.
Nu såg herr Sten, att det var omöjligt på detta sätt
fördrifva fienden från berget, utan lät i dess ställe sitt
folk angripa de danskar, som stodo vid S:t Klara kloster.
När Danskarna på berget sågo detta, öfvergåfvo de sin
fördelaktiga ställning och gingo ned af berget, dels för att
hjelpa sina vänner, dels emedan de trodde sig hafva
alldeles afslagit Svenskarna. Det må man också bekänna,
att på dessa tider, då ingen sträng krigsordning fanns,
var det ett stort bevis, både på Svenskarnas ihärdighet
och Sturens skicklighet, att de efter två afslagna anfall
kunde åter ställas i ordning och ledas till angrepp. Så
skedde likväl nu. Knappt sågo Svenskarna, huru de
andra kommit ned «f berget, förrän de började ropa: Nu
hafva Danskarna kommit till oss på jemna marken.
Låt-om oss nu svänga svärden friliga! Ej behöfde herr Sten
uppmuntra dem. Några underliga strimmor syntes på
himlahvalfvet. De ropade, att det var S:t Eriks svärd,
som skyddande svüfvade öfver Svenskarna och visade dem
vågen till segren; och derpå störtade de sig öfver fienden,
och tillika gjorde herr Knut Posse ett nytt utfall från*
staden. Mot dessa angrepp förslog ej all Danskarnas
tapperhet. De stridde i början för segren, men den rycktes
snart från dem. De stridde för att rädda den heliga
Dannebrogs banér. De stridde med odödlig tapperhet.
Femhundrade danska ädlingar omgåfvo och försvarade under
kampen denna fana; de lågo alla fallna för Svenskarnas
■svärd, förr än herr Knut Posse förmådde rycka henne till
sig och fälla hennes stolta spets emot jorden. Nu flydde
Danskarna, men endast i afsigt att uppe på berget åter
försvara sig. Men i detsamma framkom Nils Sture med
sitt folk; han hade af elaka vägar Mfvjt uppehållen, och
fåfängt var nu allt Danskarnas motstånd. Deras hopar
upplöstes, och utbredde sig backen utföre från
Brunkeberg åt Blasiiholmen som en molnsky. De hastade undan
de förföljande Svenskarna, för att söka räddning på skep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
