Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den mägtigaste man uti heia norden. Han började derföre
att mycket yfvas och högmodas. I Sverige ville han sätta
sin måg, herr Arvid Trolle, till riksföreståndare; Danmark
hotade han med krig. Ingendera ville han lyda.
Svenskarna skrämde han med den hotelsen att lemna sina slott
åt Danskarna och Danskarna tvärtom. Han ofredade
handeln på Östersjön genom sjöröfverier och ville ej lyssna
till några föreställningar, utan visade högmod och förakt
mot alla. Lyckligtvis var herr Ivar hvarken så klok eller
tapper som han var rik och högmodig. Svenskarna funno
sig slutligen tvungna att angripa honom med våld. Då
föllo snart alla hans fästen och han sjelf flydde feg och
fruktande un4an fejden, och kastade sig i armarna på
konung Johan i Danmark. Denne passade på tillfället, och
återtog alla Ivars danska förläningar, och den väldige och
högmodige Ivar Axelson Tott dog fattig och föraktad.
Ehuru konung Kristian efter slaget vid Brunkeberg
ej vågade försöka något uppenbart krig mot Sverige,
stämp-lada han dock beständigt efter dess krona. Derföre höllos
nästan hvarje år möten mellan svenska och danska
herrarna om unionens förnyande; men herr Stens klokhet
och det allmänna hatet mot Kristian omintetgjorde alla ’
slika försök. Under dessa afhandlingar dog Kristian 1481.
Hans son och efterträdare, konung Johan, ville väl af
ungdomligt mod och tapperhet anfalla Sverige; men hans mor,
drottning Dorotea, hade varit gift både med Kristofer och
Kristian, och kände Svenskarnas både tapperhet och
oenighet. På hennes enständiga råd undvek Johan derföre
uppenbart krig, utan fortfor som Kristian att underhandla
med Svçnskarna. Detta lyckades också bättre. Presterna,
under anförande af Jacob Ulfsson, voro nu som nästan
alltid unionen tillgifna. De böga herrarna fruktade herr
Stens magt och tilltagsenhet, och trodde s:g få större
frihet och anseende under en utländsk konung. De till och
med hatade herr Sten, såsom den der för mycket gynnade
de lägre stånden; dock vågade de ej utbryta mot denne
herre, hvilken egde, som de sade, lika många soldater som
bönder. Allmänheten sjelf hyste ej mot Johan det inrotade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
