Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
øade hao ändtligen, att du död vore, än att mm oekuld
skulle be fläckas med ett sådant brott. Derpå gick Johan
in i sitt ruqa och ville sedan aldrig se denna mannen
mera.
Konung Johan var i många afseenden en god och
ädelsinoad herre, likväl förmådde han icke att bibehålla
sig vid riket. Härtill bidrog väl förnämligast de svenska
herrarnas regeringßlystnad, afa ad och orolighet, hvarigenom
alla konungar, både inländska och utländska, både onda
och goda, störtades. Men äfven Johan sjelf gaf anledning
till sin olycka. Likasom de förra unionskonungarna bröt
han sina löften med fräckhet och föredrog Danskarna
framför Svenskarna. Gottland blef ej återgifvel. Slotten
Öfverlemnades åt främmande fogdar, hvilka genom grymhet
och girighet uppretade folket, likasom uti Eriks af
Pommern tid. Tunga skatter tryckte landet; och herrarna
fingo ej så stora förläningar, som de önskade; tvärtom,
konung Johan återtog både från herr Sten och flere andra
de län, som han i början så rundeligen utdelat. På detta
sätt uppkom allmänt missnöje, och en ringa sak bragte
dem snart till utbrott. Konungen lät dömma till «ig ett
laxfiske i Dalelfven, som Nils Kristersson Oxenstjerna förut
hade haft, hvarföre denne så mycket vredgades, att han
slog ibjel konungens fogde. Som nu konungen tillika hade
lidit ett stort nederlag mot Ditmarscherna, så repade
svenska herrarna mod, och kommo ångrande till herr Sten, för
att försona sig med honom, och bedja honom hjelpa till
att fördrifva Johan. Denne anlände med en stark flotta
till Stockholm, tian var på slottet, svenska herrarna i
staden och ingen tordes gå till annan utan gisslan.
Drottning Kristina hade en gång med tårar utverkat sig tillståpd
al konungen att höra messan uti storkyrkan. När bon
skulle derifrån vända åter till slottet, trädde herr Sten och
herr Svante fram på hvar sin sida om henne, för att* som
höfviska riddare beledsaga henne hem; men när slottsfolket
«$g detta, fruktade de ett anfall och rigtade kanonerna
mot de antågande herrarna, att desse måste vända om igen.
Uppbragta häröfver såsom en förolämpning, förklarade nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
